Munsymtom vid hiv kan förekomma under alla symtomatiska stadier av sjukdomen. De är som allvarligast när hivsjukdomen har avancerat till sitt tredje stadium (symtomatisk hiv) och fortsätter genom fjärde stadiet, aids. Symtomen i munnen, precis som övriga symtom på hiv, kan ha flera olika orsaker – bakteriella, virala eller svamprelaterade – och kräver därför olika typer av behandling.
Enligt R. Michael Buckley och Stephen J. Gluckman, författare till "HIV Infection in Primary Care", finns det ett flertal munsymtom vid akut hiv-infektion, bland annat sår i munhålan, halsont, svullnad i svalget och munsvamp (tröst), en svampinfektion. Vissa personer får inga symtom alls under den akuta fasen, och hos andra är symtomen så lindriga att de inte ens läggs märke till.
Symtomen vid akut hiv-infektion uppträder vanligtvis inom två till fyra veckor efter smittotillfället och försvinner oftast inom en månad. Det viktigaste att komma ihåg är att symtomen inte är diagnostiska. Det innebär att ingen kan få diagnosen hiv enbart utifrån symtomen – även om personen söker vård för dem.
Efter den akuta infektionen går hiv in i ett asymtomatiskt skede. Under denna period, som i genomsnitt varar i cirka tio år, förekommer inga symtom på hiv – vare sig i munnen eller någon annanstans i kroppen. Eftersom symtomen under den akuta fasen dessutom ofta är milda är det enda sättet att känna till sin hiv-status innan sjukdomen fortskrider att testa sig.
Hiv-testning är allmänt tillgänglig och enkel. Att känna till sin status gör det möjligt att vidta rätt åtgärder för att skydda både sig själv och andra. I Sverige erbjuds kostnadsfri och i många fall anonym testning via vårdcentraler och sexualmottagningar.
Flera symtom på hivsjukdomen kan uppstå i eller påverka munnen under det symtomatiska skedet, sjukdomens tredje stadium. Denna fas varar mellan ett och tre år innan aids utvecklas, och symtomen tenderar att vara antingen kroniska eller återkommande.
Bland symtomen som kan involvera munnen eller omgivande organ finns andnöd och torrhosta. Mer direkt kan munnen drabbas av svampinfektioner, bland annat munsvamp, en typ av svamp som orsakar vita beläggningar och ibland röda fläckar i munhålan.
Under aids, sjukdomens fjärde och sista stadium, kan ett flertal infektioner – virus, svampar och bakterier – leda till munsymtom. Dessa kan orsaka sår eller blåsor, och kan i vissa fall leda till skada eller förstöring av munhålans vävnader.
Utöver munsvamp orsakas munsymtom vid aids även av andra svampar, såsom histoplasmos och Cryptococcus neoformans. Båda leder till sår i munnen: histoplasmos drabbar slemhinnorna, medan Cryptococcus neoformans angriper den hårda gommen.
Bland de virus som orsakar symtom vid aids finns herpesvirus, inklusive läppblåsor, vilka kan vara särskilt svåra hos personer med försvagat immunförsvar. Bältros (herpes zoster) kan också drabba munnen eller närliggande delar av ansiktet och orsakar smärta samt utslag med blåsor.
Cytomegalovirus, ett annat herpesvirus, kan ge upphov till nekrotiska sår i munhålan. Humant herpesvirus 4, även känt som Epstein-Barr-virus, kan orsaka hårig leukoplaki – vita förändringar som ser håriga ut och som sitter längs slemhinnorna.
Humant papillomvirus (HPV) kan under aids också leda till förändringar och vårtliknande lesioner i munhålan.
Bakteriella infektioner i munnen vid aids kan leda till både nekrotiserande ulcerös periodontit (NUP) och linjär gingivalerytem (LGE). Båda tillstånden kan orsaka förlust av mjukvävnad och benstrukturer i munhålan – oavsett hur bra personens tandvård och munhygien är.
Vissa cancerformer kan uppstå i munnen vid aids, däribland Kaposis sarkom och lymfom. Kaposis sarkom ger upphov till lesioner som oftast är violetta men även kan vara blå eller röda. Dessa kan sårbildas eller bli infekterade. Lymfom i munnen visar sig som en smärtfri svullnad som med tiden kan sårbildas.
Behandlingen av munproblem kopplade till hivsjukdomen varierar beroende på vad som ligger bakom besvären. Många tillstånd svarar positivt på behandling med antiretrovirala läkemedel, de som används i den övergripande hivbehandlingen. Andra behöver dock behandlas mer specifikt med antibakteriella, antivirala, antimykotiska (svampdödande) eller antiparasitära läkemedel. Behandling av munsymtom vid hiv bör alltid planeras i samråd med vårdpersonal för att säkerställa att den blir effektiv och inte orsakar negativa interaktioner med andra läkemedel.
Har du symtom i munnen som inte läker, återkommande svampinfektioner, eller misstänker att du har utsatts för smitta är det viktigt att kontakta vården. Tidig diagnos gör att behandling kan sättas in snabbt, och med dagens antiretrovirala mediciner kan personer med hiv leva ett långt och hälsosamt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online