De tidigaste symtomen på hiv uppstår under den så kallade serokonverteringssjukan, kroppens första försök att kontrollera viruset. När dessa symtom har lagt sig går infektionen in i ett asymptomatiskt skede – alltså ett skede helt utan symtom. Symtomen återkommer inte förrän sjukdomen har nått sitt tredje stadie, och det asymptomatiska skedet varar i genomsnitt i tio år. Av denna och flera andra anledningar är testning det enda säkra sättet att veta sin hiv-status. Personer som misstänker att de kan ha blivit smittade – till exempel genom oskyddat samlag eller delning av injektionsnålar – bör därför kontakta en vårdpersonal för att få råd om testning.
Under den akuta fasen av hiv-infektionen, tiden direkt efter smittotillfället, utvecklar många personer symtom som kallas serokonverteringssjukan. Serokonvertering är den process där kroppen bildar en detekterbar nivå av antikroppar mot ett patogen, i det här fallet humant immunbristvirus. Sjukdomen uppträder som en direkt följd av detta immunsvar.
Symtomen under detta skede visar sig vanligtvis två till fyra veckor efter smittan och kan bland annat innefatta:
Värk och muskelvärk
Svullna lymfknutor
Trötthet och orkeslöshet
Förlorad aptit och mag-tarmbesvär
Hudutslag
Det viktigaste att komma ihåg om denna grupp av symtom är att de inte är diagnostiska. Det innebär att även personer som söker vård för sina besvär inte kan få diagnosen hiv enbart utifrån dessa symtom – de kan lika gärna bero på en vanlig förkylning eller influensa.
Direkt efter att symtomen på serokonverteringssjukan har lagt sig – oftast inom en månad – går hiv-infektionen in i sitt asymptomatiska skede. Detta är den längsta fasen av sjukdomen och kan pågå i tio år eller ännu längre.
Eftersom symtomen vid den akuta infektionen är milda och ospecifika, och eftersom den längsta fasen av sjukdomen är helt fri från symtom, är många människor omedvetna om att de har smittats. Detta innebär dessvärre en potentiell risk för andra, eftersom nödvändiga skyddsåtgärder – som användning av kondom och att inte dela injektionsnålar – inte vidtas. Att känna till förebyggande metoder är därför en viktig del av folkhälsoarbetet.
Symtomatisk hiv är det tredje stadiet av sjukdomen och inträffar efter det asymptomatiska skedet men innan aids. Vid det här stadiet har immunförsvaret svårt skadats av virusets aktivitet, vilket gör kroppen mycket mottaglig för infektioner.
Symtomen under detta skede kan bland annat innefatta en kronisk influensaliknande sjukdom med nattliga svettningar, svår viktminskning, återkommande svampinfektioner samt problem med hud och luftvägar.
Testning är det enda sättet att med säkerhet veta sin hiv-status. De flesta tester söker efter antikroppar mot viruset och är tillförlitliga efter serokonverteringen, som vanligtvis sker inom en månad efter smittan. Tester som utförs tidigare kan ge falskt negativa resultat, eftersom för få antikroppar hunnit bildas.
Att känna till sin hiv-status gör det möjligt att vidta försiktighetsåtgärder som skyddar både en själv och andra, exempelvis att använda skydd vid sexuella kontakter och att alltid använda rena sprutor. Många vårdcentraler och sexualmottagningar erbjuder hivtestning, ofta kostnadsfritt och ibland anonymt, vilket gör det enkelt att ta reda på sin status.
Utöver att ge klarhet i sin hiv-status möjliggör en diagnos att man tillsammans med sin läkare kan planera en lämplig behandling. I dag rekommenderas antiretroviral behandling generellt till alla som diagnostiserats med hiv, eftersom tidig behandling effektivt bromsar sjukdomen och minskar risken för smittspridning. Utöver medicinsk behandling kan man själv främja en god immunhälsa genom näringsrik kost, rökstopp och regelbunden motion. En diagnos möjliggör också kontinuerlig uppföljning av sjukdomen, till exempel genom mätning av virusmängd och CD4-cellantal, för att se hur behandlingen fungerar och hur sjukdomen utvecklas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online