Hivsjukdomen passerar genom fyra faser, eller stadier, varav tre är symtomatiska och en är helt symtomfri. Det sista och allvarligaste stadiet är aids – ett syndrom som kan leda till en lång rad andra tillstånd och komplikationer. Även om symtomen vid vissa stadier är tydliga finns bara ett säkert sätt att veta sin hiv-status: att testa sig.
Den akuta infektionen visar sig vanligtvis cirka en månad efter smittotillfället. Skedet kallas ofta serokonverteringssjukdom, ett samlingsnamn för de symtom som kan uppstå när någon nyligen har smittats av hiv. Typiska symtom är värk i kroppen, feber, huvudvärk, svullna lymfknutor, mag- och tarmproblem samt hudutslag.
Vissa får dock inga symtom alls under den akuta fasen, medan andra har så milda besvär att de knappt läggs märke till.
Det viktigaste att komma ihåg är att symtomen inte är diagnostiska. En person som söker ordinär vård för besvären skulle alltså inte få en hiv-diagnos enbart utifrån dem. Den som misstänker att hen har utsatts för smitta bör därför alltid ta ett hiv-test.
Efter serokonverteringssjukdomen övergår hivsjukdomen i en symtomfri fas som i genomsnitt varar i tio år. Hur länge en enskild person förblir symtomfri går dock inte att förutsäga.
Eftersom inga symtom märks under detta skede sprider många viruset vidare utan att själva veta att de bär på det. Smitta kan ske via oskyddat samlag, genom att dela injektionsnålar eller från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning.
Det symtomatiska stadiet inträder efter den symtomfria fasen men före aids. Skedet, som varar mellan ett och tre år, kännetecknas bland annat av en kronisk influensaliknande sjukdomsbild, nattsvettningar, kraftig viktnedgång samt svampinfektioner tillsammans med hud- och andningsbesvär.
Eftersom symtomen vid serokonverteringen ofta är milda och den följande, långa fasen är helt symtomfri, är det först nu som vissa personer för första gången börjar misstänka att de har smittats.
Aids (förvärvat immunbristsyndrom) leder framför allt till fyra typer av tillstånd: opportunistiska infektioner, utmärgling (wasting), cancersjukdomar (maligniteter) och neurologiska besvär.
Som namnet antyder utnyttjar opportunistiska infektioner immunsystemets försvagade tillstånd och orsakar infektioner – virala, bakteriella, svamporsakade eller protozoära – som inte skulle göra en frisk person sjuk. Vanliga exempel är cytomegalovirus, toxoplasmos, soor (svampinfektion i munnen), pneumocystispneumoni och tuberkulos.
Wasting är ett tillstånd med kraftig viktnedgång som ofta börjar i det tredje stadiet av hivsjukdomen och kan förvärras av både själva hivinfektionen och antiretroviral behandling, vilka båda kan ge illamående, aptitlöshet och diarré.
Aids är framför allt kopplat till två cancerformer: Kaposis sarkom och lymfom. Kaposis sarkom är en hudcancer som orsakas av humant herpesvirus 8, medan lymfom är cancer i lymfsystemets celler – en central del av kroppens immunförsvar.
Bland de neurologiska komplikationerna finns aidsrelaterad demens. Tillståndet kan ge problem med rörlighet, tankeförmåga och beteende och är kopplat till en hög dödlighet.
Innan hivspecifika symtom utvecklas är testning det enda sättet att få klarhet i sin smittostatus. Ett test kan upptäcka infektionen tidigt, innan den hunnit orsaka allvarlig skada på immunsystemet. Utöver att skydda andra från smitta ger ett tidigt besked också personen och hens läkare möjlighet att planera behandling.
Med dagens effektiva antiretroviral behandling hålls viruset ofta nere på icke mätbara nivåer, vilket skyddar immunsystemet och gör att risken att smitta vidare i praktiken elimineraras.
De flesta hiv-test påvisar antikroppar mot viruset. Eftersom det i genomsnitt tar ungefär en månad innan antikropparna når en mätbar nivå (serokonvertering) ger ett test som tas inom 30 dagar efter smittotillfället sällan ett tillförlitligt svar. Den som testar negativt efter en månad bör därför testa sig igen, eftersom serokonvertering i vissa fall kan ta mellan tre och sex månader. Moderna kombinationstester av fjärde generationen kan dock spåra infektion tidigare än äldre antikroppstester.
I Sverige kan du testa dig hos vårdcentralen, på en infektionsmottagning eller hos exempelvis RFSU och ungdomsmottagningar – provtagningen är kostnadsfri och kan i många fall göras anonymt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online