Ett vanligt missförstånd är att det skulle gå att avgöra om någon är hiv-smittad utifrån utseende eller andra yttre faktorer. Tyvärr lever denna felaktiga uppfattning kvar hos många. I verkligheten finns det bara ett sätt att veta sin hiv-status: att göra ett test. Hiv-testning är enkel, kostar oftast lite eller ingenting, och det finns många ställen där man kan testa sig.
Mellan två och fyra veckor efter smittotillfället utvecklar vissa personer en sjukdom som liknar influensa. Vanliga symtom är feber, huvudvärk, värk i kroppen, svullna lymfkörtlar, trötthet och magbesvär.
Det viktigaste att förstå om detta influensaliknande stadium är att det inte är diagnostiskt. Det innebär att även om du söker vård för dessa besvär räcker symtomen inte för att någon ska kunna ställa en hiv-diagnos. Därför är det avgörande att testa sig för hiv om du misstänker att du kan ha utsatts för smitta.
För att hiv ska orsaka en infektion måste viruset passera kroppens blodbarriär i tillräckligt hög koncentration. För tonåringar och vuxna i höginkomstländer sker smitta främst genom oskyddat sex (vaginalt, analt och oralt) samt genom att dela sprutor vid intravenös drogbruk.
I delar av världen där donerat blod och organ inte screenas för hiv kan vuxna smittas via blodtransfusioner och organdonationer. Barn kan smittas av sin hiv-positiva mamma under graviditet, förlossning eller genom amning.
Om du tror att du har utsatts för smitta, kontakta en läkare eller hivrådgivare för att bedöma din risk och om testning är aktuellt.
De flesta hiv-test bygger på att detektera antikroppar mot viruset. Att utveckla en mätbar nivå av antikroppar kallas serokonvertering. De flesta som smittas utvecklar antikroppar inom den första månaden, men hos vissa kan det ta mellan tre och sex månader.
Ett antikroppstest som utförs mindre än en månad efter en eventuell exponering är mycket osannolikt att ge ett tillförlitligt positivt svar. Därför bör du vänta minst en månad efter möjlig smittotidpunkt innan du testar dig. En hivrådgivare kan hjälpa dig att bedöma om du behöver testa igen, utifrån när din senaste möjliga exponering skedde.
Det finns även RNA-test som inte förlitar sig på antikroppar utan letar direkt efter virusets arvsmassa. Dessa kan ge ett tillförlitligt svar redan inom två veckor efter möjlig exponering, men de är dyrare och mer komplicerade än antikroppstest och därmed inte lika allmänt tillgängliga.
För många vuxna, särskilt de som är sexuellt aktiva med nya partners samt de som praktiserar beteenden med ökad smittrisk, är regelbunden testning lämplig. Med regelbunden testning menas att man testar sig ungefär en gång var sjätte månad.
I Sverige kan du testa dig hos din vårdcentral, på en infektionsklinik, ungdomsmottagning eller hos föreningar som erbjuder gratis och anonym testning. Via 1177 Vårdguiden kan du enkelt hitta var närmaste testplats finns samt få information om vilka tester som erbjuds och vilka mottagningar som testar kostnadsfritt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online