HIV behandlas i allmänhet med en kombination av antiretrovirala läkemedel (ARV) som tillsammans kallas HAART (högeffektiv antiretroviral terapi). Vid korrekt användning kan dessa läkemedel hålla virusmängden i blodet låg, fördröja debuten av symtom och stödja immunsystemets funktion.
Nukleosid- och nukleotidanaloger omvänt transkriptashämmare (NRTI) samt icke-nukleosida omvänt transkriptashämmare (NNRTI) riktar sig mot enzymet omvänt transkriptas, vilket HIV använder för att replikera sig. Enligt Avert.org är dessa de mest allmänt tillgängliga ARV-läkemedlen och utgör ofta grunden i en modern HIV-behandling.
Proteashämmare blockerar enzymet proteas, som viruset behöver för att kunna bilda nya, infektiösa viruspartiklar. Enligt Avert.org används dessa läkemedel idag i mindre utsträckning, eftersom behandlingsregimen traditionellt har varit mer komplicerad och kostsam än andra alternativ.
Inträdeshämmare, fusionshämmare och integrashämmare angriper HIV på andra sätt – de hindrar viruset från att tränga in i kroppens celler, fusionera med cellmembranet eller integrera sitt genetiska material i värdcellens DNA. Dessa läkemedel används ofta när standardbehandling inte längre är tillräckligt effektiv.
Enligt HIV InSite kan ARV-läkemedel orsaka både lindriga och allvarliga biverkningar, exempelvis illamående, trötthet eller påverkan på lever och njurar. Beroende på hur effektiv den pågående behandlingen är i förhållande till biverkningarnas svårighetsgrad kan din läkare rekommendera att du fortsätter som vanligt eller tar fram en ny behandlingsplan.
Eftersom läkemedelsresistens och ökad virusmängd kan uppstå om behandlingen ändras eller avbryts i förtid är det viktigt att alltid rådfråga din läkare innan du gör några förändringar i din medicinering. En väl fungerande, sammanhängande behandling är nyckeln till att hålla HIV under kontroll på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online