Upptäckten av aids – från de första fallen till HIV

Innan sjukdomen ens hade fått ett namn dök aids (förvärvat immunbristsyndrom) upp i början av 1980-talet som en grupp till stor del okända symtom med okänd orsak bland homosexuella män i kuststäder i USA. Syndromet upptäcktes dock snart även på andra håll, och det skulle dröja några år innan forskarna lyckades koppla det till infektion med humant immunbristvirus (HIV).

De första fallen

De första aidsfallen identifierades 1981 i städer i Kalifornien samt i New York. Samtliga då rapporterade fall av det ännu namnlösa syndromet – en samling sjukdomstillstånd – drabbade män som hade sex med andra män. Läkare noterade ovanliga infektioner och cancerformer som tidigare nästan uteslutande setts hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar.

Symtom och snabbt förlopp

Eftersom hiv-infektion endast ger allvarliga symtom när immunsystemet är svårt skadat, och eftersom det ännu inte fanns någon effektiv behandling, dog de första aidspatienterna ofta inom kort tid efter diagnos. Detta bidrog starkt till den oro som spred sig i berörda samhällen under sjukdomens första år.

Ett annat namn: GRID

Innan syndromet fick sitt nuvarande namn benämndes det GRID (gay-related immune deficiency) eller, i folkmun, ”gay cancer” – ett namn som syftade på de hudförändringar som orsakades av Kaposis sarkom, en cancerform som framför allt sågs hos män med aids.

Namnbyte och allt fler fall

År 1982 bytte syndromet namn till aids. Förändringen blev nödvändig när sjukdomen upptäcktes utanför homosexuella miljöer, bland annat hos haitiska invandrare i USA och hos personer med blödarsjuka. Fram till 1983 hade fler fall upptäckts bland kvinnor som inte injicerade droger samt bland barn, och allt tydde på att en smittsam faktor låg bakom syndromet.

HIV identifieras som orsak

Först 1984 kunde hiv fastställas som orsak till aids. Viruset hade isolerats året innan vid Institut Pasteur i Paris av ett forskarlag lett av Luc Montagnier. När orsaken väl var känd började forskarna intensivt arbeta med nya behandlingsmetoder, och 1987 godkändes den första medicinen, AZT (zidovudin), som blev ett viktigt genombrott i kampen mot sjukdomen.