Ända sedan hiv upptäcktes av den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC på 1980-talet har hiv och aids varit en svår börda för mänskligheten – fram till 2007 hade viruset krävt mer än två miljoner liv. Även om vi i dag har god kunskap om hur infektionen fungerar och hur viruset utvecklas i kroppen, finns fortfarande inget botemedel. Det gör att hiv förblir en allvarlig och potentiellt livshotande infektion.
Aids (Acquired Immunodeficiency Syndrome) är den sjukdom som orsakas av humant immunbristvirus, hiv. Sjukdomen kännetecknas av att immunförsvaret successivt bryts ner helt, en process som pågår under många år. Ett normalt fungerande immunförsvar klarar av att hantera infektioner orsakade av bakterier och virus, men hos en person med kraftigt nedsatt immunförsvar, som vid aids, går det inte längre att bekämpa ens de enklaste infektionerna.
Hiv är ett retrovirus med RNA som arvsmassa, vilket innebär att det består av enbart RNA-strängar, ett enzym för omvänd transkription, flera viktiga proteiner samt ett proteinskal. Forskning har visat att två avgörande glykoproteiner sitter i virusets hölje. Det första, gp120, känner igen CD4-receptorn, som endast finns på mycket specifika T-celler, vissa makrofager och vissa nervceller. När receptorn har bundit till gp120 förskjuts det andra glykoproteinet, gp41, in i målcellens cellmembran, vilket gör att viruset smälter samman med cellen. Väl inne omvandlar det omvända transkriptaset virusets RNA till DNA, som sedan fogas in i värdcellens arvsmassa. Cellens eget maskineri tvingas därmed att producera nya virus, och till slut spricker cellen och släpper ut ännu fler virus i kroppen.
Hiv sprids i princip på ett sätt: genom kontakt mellan kroppsvätskor från en smittad person och kroppsvätskor från en frisk person. Det kan ske på flera olika sätt. En av de vanligaste smittvägarna är sexuell kontakt, där sädesvätska eller vaginalsekret från en person blandas med en annan persons kroppsvätskor. Den andra huvudvägen är blodsmitta, exempelvis via orena sprutor vid injicering av droger. Smitta kan också uppstå om blod från ett öppet sår hos en smittad person kommer i kontakt med ett öppet sår hos en frisk person. En hiv-smittad mor kan dessutom överföra viruset till sitt barn under graviditeten. Tyvärr kan även blodtransfusioner med infekterat blod leda till smitta och i förlängningen aids.
Till skillnad från många andra virus överlever hiv dåligt utanför människokroppen. Viruset smittar inte vid vanlig fysisk kontakt, som handslag eller kramar, och inte heller genom kyssar – såvida det inte finns blod i munnen. Hiv överförs inte via så kallad vektorsmitta, till exempel genom myggor eller gnagare, och det kontaminerar inte heller dricksvatten.
I dag är antiretrovirala läkemedel den enda effektiva behandlingen mot själva hiv-viruset. Läkemedlen bromsar infektionsprocessen så att patienter kan överleva, men de eliminerar inte viruset ur kroppen. Det innebär att en person med hiv lever med infektionen resten av livet. Modern antiretroviral behandling kan dock ofta hålla virusmängden så låg att den inte går att detektera, vilket gör det möjligt att leva ett långt och relativt hälsosamt liv. Den mest banbrytande forskningen inom området syftar till att bättre förstå glykoproteinerna gp120 och gp41, i hopp om att kunna utveckla läkemedel som i framtiden riktar sig direkt mot dem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online