Blod är den kroppsvätska som med störst sannolikhet kan utsätta en EMT (ambulans- och akutsjukvårdare) för HIV. Blod kan innehålla mycket höga koncentrationer av hiv-viruset, och vid direktkontakt – till exempel genom ett sticksår eller ett öppet sår på huden – finns en verklig risk att smittan överförs till vårdgivaren.
Hiv sprids framför allt via blod eftersom virusmängden där är betydligt högre än i de flesta andra kroppsvätskor. Vätskor som saliv, svett, tårar och urin innehåller normalt så låga halter av viruset att risken för överföring bedöms som försumbar.
Vissa kroppsvätskor, däribland sperma, slidsekret och bröstmjölk, liksom vätska från ledhinnor, hjärna, ryggmärg och lungsäck, kan även de bära på viruset. I det akuta arbetet ute i fält är dock blod den vätska som ambulanspersonalen kommer i kontakt med oftast och i störst mängd.
För att minimera smittrisken bör standardföreskrifter alltid följas:
• Använd engångshandskar, ansiktsskydd och skyddande klädsel vid all patientnära vård.
• Hantera kanyler och andra vassa föremål på ett säkert sätt.
• Desinfektera utrustning och ytor noggrant efter varje uppdrag.
• Vid misstänkt blodexponering: spola såret omedelbart med rikliga mängder vatten och kontakta sjukvården för eventuell postexpositionsprofylax (PEP).
Genom konsekvent skyddsarbete och snabba åtgärder vid exponering kan risken för HIV-smitta i akutsjukvården hållas mycket låg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online