Det mänskliga immunbristviruset (hiv) sprids uteslutande via vissa kroppsvätskor som kommer i direkt kontakt med en annan persons blodbanor eller slemhinnor. Att förstå dessa smittvägar gör det lättare att klargöra när och hur överföring faktiskt kan ske.
Hiv kan överföras genom direktkontakt med infekterat blod. Vanliga högrisksituationer är delade nålar eller sprutor vid injektionsbruk av droger, olyckliga stickskador med kanyler, transfusion av oscreenat blod samt organtransplantation från en smittad donator. Tack vare dagens screeningrutiner i de flesta länder har dessa risker minskat kraftigt.
Vid oskyddat vaginalt eller analt samlag kan sädesvätska från en smittad partner tränga in i partnerns underliv eller blodbanor, vilket underlättar virusets väg in i kroppen.
Vid oskyddat vaginellt samlag kan sekret från en smittad person komma i kontakt med slemhinnor eller skador på huden, vilket gör att hiv kan passera ut i blodet.
Vid oskyddat analt samlag utsätts partnerns tarmslemhinna för rektala sekret som kan bära på viruset. Slemhinnan i ändtarmen är särskilt känslig för viral inträngning.
Spädbarn kan få hiv genom amning om modern är smittad. Virus finns i bröstmjölken och kan passera barnets mag- och tarmkanal.
Tillfälliga kontakter – som handslag, kramar eller att dela bestick – innebär ingen risk för smittspridning. Orsaken är att viruset inte överlever länge utanför kroppen och inte passerar igenom intakt hud. Dessa fakta bekräftas av bland annat den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC och Världshälsoorganisationen (WHO).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online