Vilken typ av behandling används vid exponering för hiv?

Postexpositionsprofylax (PEP) är en behandling med antiretrovirala läkemedel som ges efter en eventuell exponering för hiv för att förebygga smitta. Behandlingen rekommenderas till personer som har utsatts för en hög smittorisk.

När rekommenderas PEP?

PEP kan vara aktuellt efter situationer som:

• Sexuell kontakt utan kondom med en person som har hiv
• Delning av sprutor eller annat injektionsbestick med en person som har hiv
• Bett- eller skråsår från en person som har hiv

Även andra situationer med kännbar risk, till exempel om ett kondom går sönder under samlag, kan utgöra skäl att kontakta vården för bedömning.

Så snabbt som möjligt – inom 72 timmar

PEP bör påbörjas så snart som möjligt efter exponeringen, idealt inom 72 timmar. Ju tidigare behandlingen startas, desto bättre är dess effekt. Behandlingen pågår normalt i 28 dagar och följs upp av vården under tiden.

Hur effektiv är behandlingen?

PEP ger inte ett hundraprocentigt skydd mot hiv, men risken för smitta minskas betydligt. Uppskattningsvis är risken att smittas trots genomförd PEP mindre än 1 procent. Effekten är dock starkt beroende av att behandlingen startas i tid och fullföljs enligt ordination.

Biverkningar

PEP är en säker och väl tolererad medicinering. De vanligaste biverkningarna är:

• Illamående
• Kräkningar
• Diarré
• Huvudvärk
• Trötthet

Biverkningarna brukar gå över inom några dagar. Kontakta vården om besvären blir svåra eller inte lindras.

Vad gör du om du tror att du har blivit utsatt?

Har du blivit utsatt för en eventuell hivsmitta är det viktigt att kontakta vården omgående – exempelvis en infektionsklinik, en jourmottagning eller en akutmottagning. Du kan även ringa 1177 för rådgivning. Ju snabbare du söker vård, desto större är chansen att behandlingen fungerar.