HIV (humant immunbristvirus) är viruset som orsakar aids (förvärvat immunbristsyndrom), en infektionssjukdom som uppstår när immunförsvaret försvagats så mycket att opportunistiska infektioner, exempelvis lunginflammation, kan bli livshotande. HIV smittar via kroppsvätskor som sperma, blod, vaginalsekret och bröstmjölk – till exempel vid sexuellt umgänge, delning av kanyler eller amning. Idag finns ingen botande behandling för HIV, men modern antiretroviral läkemedelsbehandling kan hålla viruset under kontroll. Utöver den etablerade vården finns även alternativa metoder, bland dem ozonbehandling.
Ozonbehandling innebär att kroppen översvämmas med syre i syfte att oskadliggöra potentiellt skadliga mikroorganismer och avfallsprodukter. Enligt Ed McCabe, som skrivit artikeln "What is Ozone Therapy", skyddar sig kroppens egna celler mot överskottssyret tack vare antioxidativa skyddslager. Förespråkarna menar att syret däremot är skadligt för bakterier, svampar och virus, eftersom dessa är anaeroba – de lever utan syre. Utsätts viruspartiklar för överskott av ozon under längre tid borde de enligt teorin dödas.
Medan läkemedelskombinationer som angriper olika steg i virusets utveckling ofta används mot HIV och aids, finns alternativa metoder att överväga, exempelvis ozonterapi. Dessa metoder har inte godkänts av amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA, men har prövats på människor och djur samt använts på personer med HIV och aids. Ett flertal utövare av alternativ medicin, bland annat Dr. George A. Freibott, ordförande för American Naturopathic Association, är förespråkare av behandlingen. Andra organisationer, som amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA, hävdar å andra sidan att exponering för ozon kan skada luftvägarna och andningshälsan. Det är därför viktigt att understryka att ozonbehandling inte är en vetenskapligt beprövad metod mot HIV och aldrig bör ersätta antiretroviral medicinering.
Flera olika syreterapimetoder erbjuds för HIV och aids, där celler försörjs med syre via olika delar av kroppen – bland annat armar, tjocktarm, slidans hålighet och öronhålorna. Vid dessa behandlingar tas blod ofta ut ur kroppen, syresätts och förs tillbaka. Vid extrakorporeal recirkulerande autohemoperfusion tas blodet till exempel ut ur armen, berikas med syre och pumpas sedan åter in i kroppen. Andra metoder tillför kroppen O3 – en form av syre med extra elektroner – på mer direkta vägar. I vissa fall injiceras gasformig O3 direkt i kroppen. Det finns även ozonladdat dricksvatten som patienten ska dricka medan syret fortfarande finns kvar i glaset.
Medan de flesta behandlingar inom alternativmedicinen går ut på att föra in syre direkt i kroppen, låter vissa metoder patienten exponeras för O3 genom bastu, så kallad ozonsauna. Denna metod innebär att feber framkallas genom förhöjd kroppstemperatur. Syftet är att öka antalet vita blodkroppar så att immunförsvaret bättre kan bekämpa infektioner, samt att hjälpa kroppen svettas ut föroreningar och slaggprodukter. Under behandlingen tas syret upp i kroppen genom hudens porer. Denna procedur anses ofta vara den mest effektiva och smärtfria formen av ozonterapi.
Att få denna typ av behandling kan vara svårt för personer som bor i vissa delstater i USA och i andra länder, eftersom syreterapi endast är tillåten på vissa platser. Delstater som Alaska, Georgia, Minnesota, New York, North Carolina och Oklahoma har antagit lagstiftning som gör det möjligt att söka alternativa HIV-behandlingar, exempelvis ozonterapi. Metoden är också erkänd som ett behandlingsalternativ i länder som Tyskland, Italien, Frankrike, Japan, Brasilien och Mexiko samt i fyra kanadensiska provinser. Observera dock att "erkänd" inte är samma sak som vetenskapligt beprövad.
Ozonterapin har en lång historia som började i mitten av 1800-talet. Studier av metodens säkerhet och effektivitet har bedrivits världen över sedan 1880-talet. Ozonet upptäcktes 1840 av den tyske vetenskapsmannen C.F. Schönbein. Behandlingen omnämndes för första gången som botemedel 1885 i en skrift från Florida Medical Association, författad av läkare som Dr. Charles J. Kenworthy. En av de mer nyliga analyserna publicerades av Gerard V. Sunnen, grundare av Ozonics International, LLC, i tidskriften Ozone in Medicine 1994 under titeln "Possible Mechanisms of Viral Inactivation by Ozone". Den diskuterade hur terapier som autohemoterapi skulle kunna vara verksamma mot HIV och aids, med hänsyn till hur syret skadar viruspartiklar.
Ozonbehandling är en omdebatterad alternativ metod utan stöd i den etablerade medicinska forskningen. Personer som lever med HIV bör alltid rådfråga en läkare innan de provar kompletterande behandlingar, och aldrig avbryta eller ersätta sin antiretrovirala medicinering. Med rätt behandling kan personer med HIV idag leva ett långt och hälsosamt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online