Även om behandling av hjärncancer ibland innefattar kirurgi, är inte alla patienter lämpliga kandidater för en operation. En tumör kan betraktas som inoperabel om den är för stor för att kunna avlägsnas säkert, eller om den sitter på ett ställe som gör ingreppet alltför riskabelt. Det finns dock flera icke-kirurgiska behandlingsalternativ, vilka kan syfta både till att bota sjukdomen och till att lindra vanliga symtom vid hjärntumörer, såsom svaghet samt syn- och talproblem.
Det finns flera olika typer av icke-kirurgiska behandlingar mot hjärncancer. Valet av behandling beror oftast på tumörens typ, läge och storlek. Cytostatika (kemoterapi) kan ges – det vill säga läkemedel eller en kombination av läkemedel som dödar cancercellerna. Strålterapi är ett annat vanligt alternativ. Dessutom kan läkemedel förskrivas som inte angriper cancern själv, utan som behandlar specifika symtom.
Både cytostatika och strålning används för att förstöra cancerceller i hjärnan. Svaret på behandlingen varierar från person till person, och inte alla patienter får sin tumör helt eliminerad. I vissa fall ges behandlingen istället för att minska tumörens storlek, lindra symtom och förbättra livskvaliteten. Vissa läkemedel, såsom kortikosteroider, ges för att reducera den svullnad i hjärnan som ofta uppstår i samband med hjärncancer.
Konventionell strålterapi ges vanligtvis fem dagar i veckan under flera veckors tid, där antalet veckor varierar beroende på den enskilda situationen. Ytterligare avancerade strålterapitekniker finns tillgängliga, men dessa kräver ett kirurgiskt ingrepp. Cytostatika kan administreras oralt, intravenöst eller via en port – en liten apparat som opereras in under brösthuden. Frekvensen och längden på kemoterapibehandlingen varierar kraftigt från fall till fall.
Vissa icke-kirurgiska behandlingar har begränsningar. Strålterapi kan exempelvis endast ges upp till en viss totaldos, eftersom för hög strålning riskerar att skada friska delar av hjärnan. Hur mycket strålning en individ tål varierar dessutom från person till person. Även kemoterapi kan ha begränsningar beroende på hur patienten tål biverkningarna. Vissa biverkningar, såsom nedsatt immunförsvar och minskad förmåga att bekämpa infektioner, kan göra att behandlingen måste avbrytas.
Alla reagerar olika på behandlingar mot hjärncancer. Utöver att förstöra cancercellerna kan vissa behandlingar även påverka friska celler och orsaka biverkningar. Vanliga biverkningar av kemoterapi inkluderar illamående, håravfall, trötthet och blodbrist (anemi). Strålterapi kan också ge håravfall, kräkningar, huvudvärk och hjärnsvullnad. Kortisonpreparat som används i behandlingen kan orsaka sömnlöshet, humörsvängningar, ökad aptit och viktuppgång. Lyckligtvis finns läkemedel som kan ges före eller efter behandlingen för att motverka och lindra biverkningarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online