Hjärtglykosider är naturligt förekommande kemiska föreningar som finns i vissa växter. Enligt National Institutes of Health (NIH) kan de vara dödliga om de intas i stora mängder. Ämnena påverkar magen, nervsystemet, hjärtat och tarmarna och utgör en vanlig beståndsdel i läkemedel som används för att behandla hjärtsvikt.
Hjärtglykosider har använts sedan så tidigt som 1500 f.Kr., enligt VCU School of Pharmacy. Krigare tillsatte ofta extrakt från glykosidhaltiga växter på sina pilar för att förgifta sina mål. Ämnena användes även medicinskt som hjärttonika för att stärka hjärtats funktion.
Hjärtglykosider verkar genom att hämma natrium-kalium-pumpen (Na+/K+-ATPaset) i hjärtmuskelcellerna. Detta leder till att kraften i hjärtats sammandragningar ökar, vilket i sin tur förbättrar blodflödet i kroppen. Därför är de särskilt värdefulla vid behandling av hjärtsvikt och vissa rytmstörningar, som förmaksflimmer.
Enligt NIH är hjärtglykosider den aktiva substansen i flera hjärtläkemedel, bland annat Cedilanid-D, Crystodigin och Lanoxicaps. De mest kända verksamma ämnena är digoxin och digitoxin. Hjärtglykosider förekommer naturligt i många växter, exempelvis fingerborgsblomma (digitalis) och oleander.
En överdos av hjärtglykosider kan vara dödlig, enligt NIH. Eftersom terapeutisk dos och giftig dos ligger nära varandra krävs noggrann övervakning av läkemedelsnivåerna i blodet. Vanliga symtom på överdosering inkluderar:
NIH varnar patienter som misstänker att de har fått i sig en överdos av hjärtglykosider för att inte framkalla kräkningar på egen hand, om inte sjukvårdspersonal har rekommenderat det. Kontakta alltid akutsjukvården eller Giftinformationscentralen om en överdosering misstänks. Barn och äldre löper störst risk att dö till följd av en hjärtglykosidöverdos och bör hållas borta från växter och läkemedel som innehåller dessa ämnen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online