Defibrillering levererar en kontrollerad elektrisk chock för att avbryta livshotande hjärtrytmsrubbningar och återställa effektiv cirkulation. Det är den definitiva behandlingen för kammarrimflimmer (VF) och pulslös kammartaki (VT) – de "chockbara" rytmerna vid hjärtstopp.
Hur det fungerar
Chocken depoliserar samtidigt en kritisk massa myocytceller, vilket avbryter de kaotiska re-entry-kretsar som orsakar VF/VT. Denna "återställning" gör att sinusnoden (SA-noden) kan återupprätta organiserad elektrisk aktivitet och en perfunderande rytm.
Huvudindikationer
- Hjärtstopp (VF/pVT): Omedelbar defibrillering är den singelt mest effektiva interventionen. Överlevnad sjunker ~10% per minut fördröjning.
- Instabil VT med puls: Synkroniserad kardioversion (timad till R-våg) behandlar hemodynamiskt instabil monomorf/polymorf VT.
- Forebyggande (ICD): Implanterbara kardioventiler-defibrillatorer upptäcker och behandlar VF/VT automatiskt hos högriskpatienter (t.ex. tidigt hjärtstopp, låg ejektionsfraktion).
- Peroperativt/procedurrelaterat: Profylaktiska defibrilleringselektroder placeras vid hjärtkirurgi eller EP-studier för omedelbar respons på arytmier.
Kritiska punkter
- Ej för asystoli/PEA: Dessa icke-chockbara rythmer kräver HLW + adrenalin + behandling av omvändbara orsaker (H & T).
- Energinivåer: Bifasiska chocker: 120–200 J (vuxna); 2–4 J/kg (barn).
- Säkerhet: Alla räddare måste "gå undan" vid chockleverans.
Tidig defibrillering + högkvalitativ HLW = bästa chans till överlevnad med intakt neurologisk funktion.
