Hjätrytmer: från normal sinusrytm till arytmier

Hjätrytmen beskriver det sätt på vilket hjärtat slår till följd av elektriska impulser. Hos de flesta rytmer är sinusknutan utgångspunkten för den elektriska impulsen, men så är inte alltid fallet. Hjätrytmer kan variera från helt regelbundna till oregelbundna, och i vissa fall kan de utgöra ett direkt hot mot personens liv.

Regelbunden rytm

Ett regelbundet slående hjärta kallas allmänt för sinusrytm. Hjärtats slag styrs av dess naturliga pacemaker, sinusknutan (SA-knutan). En impuls överförs från SA-knutan till förmakens väggar. Därefter nås atrioventrikulärknutan (AV-knutan), där en kort fördröjning sker. Från AV-knutan leds impulsen vidare via His bunt och Purkinjefibrerna i vänster och höger buntgren ut till kamrarnas väggar. När denna process upprepas regelbundet och hjärtfrekvensen ligger mellan 60 och 100 slag per minut hos vuxna definieras det som sinusrytm.

Onormala rytmer

Ett hjärta kan slå rytmiskt onormalt på flera olika sätt. Arytmi är det samlade begreppet för onormal hjätrytm. Cirka fem miljoner människor i Nordamerika drabbas av arytmier eller lever i ett konstant arytmitillstånd. De flesta av dessa personer är över 50 år gamla eller har en underliggande hjärtsjukdom.

De vanligaste onormala hjätrytmerna är:

• Sinusbradykardi – en hjärtfrekvens lägre än 60 slag per minut.
• Sinustakykardi – en hjärtfrekvens högre än 100 slag per minut.
• Förmaksflimmer (atrielflimmer) – en rytm med kaotisk generering av elektriska impulser i förmaken, som drabbar cirka en procent av befolkningen.

Orsaker till arytmier

Arytmier orsakas ofta när problem uppstår i sinusknutan. Om SA-knutan avger impulser på ett oregelbundet sätt påverkas hjärtats övergripande rytm, vilket kan kopplas till arytmier som förmaksflimmer. Problem med hjärtats ledningsbanor kan också ge upphov till arytmier. His bunt består av specialiserade ledningsceller – om dessa eller kamrarnas buntgrenar är skadade fortleds impulserna inte regelbundet, vilket leder till arytmier samt andra hjärtrelaterade problem.

Symtom vid onormal rytm

Onormala rytmer orsakar inte alltid symtom, men när symtom uppstår handlar det oftast om palpitationer (hjärtklappning), yrsel och svimningsanfall (synkope). Vid vissa tillstånd kan mer specifika symtom ses.

Att fastställa hjätrytmen

Elektrokardiogrammet (EKG) är det mest effektiva sättet att fastställa hjätrytmen och även det enklaste sättet att upptäcka en arytmi. Ett 12-avlednings-EKG utförs genom att koppla personen till en EKG-apparat via tio elektroder. Sex elektroder placeras på bestämda positioner över bröstet – dessa utgör precordialavledningarna – och fyra placeras på extremiteterna för att bilda extremitetsavledningarna. Apparaten registrerar sedan en kurva som åskådliggör hjärtats elektriska aktivitet och därmed visar vilken rytm hjärtat slår i.