Hjärtdekompensation innebär att hjärtat inte längre förmår pumpa tillräckligt med blod för att försörja kroppens vävnader. Vävnaderna är beroende av en jämn blodtillförsel – dels för att få syre, dels för att avfallsprodukter ska transporteras bort. Tillståndet kan uppträda akut, med plötslig debut som vid chock, eller utvecklas gradvis till följd av kroniska sjukdomar, exempelvis kronisk hjärtsvikt.
När hjärtat inte pumpar tillräckligt med blod drabbas kroppen av syrebrist. Kroppens celler behöver syre för att kunna utföra cellandningen – den process på cellulär nivå där energi bildas ur glukos eller andra energirika molekyler. Energin frigörs i form av ATP, en molekyl som utgör en effektiv lagringsform av energi som cellen lätt kan använda. Cellerna är beroende av ATP för att utföra sina nödvändiga funktioner, såsom proteinsyntes och upprätthållandet av näringsbalansen i cellen.
Energiproduktionen i cellerna genererar även avfallsprodukter. Ämnen som koldioxid och vatten transporteras med blodet bort från kroppens vävnader till lungorna, där de andas ut ur kroppen. Om cirkulationen är nedsatt och avfallsprodukterna får ansamlas uppstår vävnadsskador, vilket i förlängningen kan leda till döden.
Chock uppstår när hjärtat, blodkärlen eller själva blodet plötsligt inte klarar av sina funktioner. Kroppens första reaktion är att kompensera för att återställa normal funktion. Vid chock till följd av stor blodförlust – så kallad hemorragisk chock – drar sig exempelvis blodkärlen ihop och andningsfrekvensen ökar. Detta initiala svar ser till att syre och näring fortsätter nå vävnaderna. Kroppen kan dock inte fortsätta kompensera länge. Andningsfrekvensen sjunker snart och blodtrycket faller. Detta stadium kallas dekompensation.
När dekompensation väl har inträffat kan patientens tillstånd snabbt övergå i irreversibel chock. Det sker när kroppen inte längre kan cirkulera blod till kroppens vitala vävnader. Även om patienten återfår normal hjärt- och andningsfrekvens kan syrebristen i vitala organ leda till organsvikt och död – till och med flera dagar senare.
Kronisk (kongestiv) hjärtsvikt är ett syndrom, alltså en samling symtom, som uppstår när hjärtat inte pumpar effektivt nog för att transportera vätska genom kroppen. Hjärtat sviker långsamt. Resultatet av hjärtdekompensation vid kronisk hjärtsvikt är en vätskeansamling i lungorna och andra vävnader. Vätska i extremiteter som händer, fötter och ansikte ger svullnad, så kallat ödem. Vätska i lungorna försämrar andningsfunktionen, vilket ytterligare minskar syretillförseln till vävnaderna och kroppens förmåga att göra sig av med avfallsprodukter.
Kronisk hjärtsvikt kan behandlas med läkemedel samt kost- och livsstilsförändringar under läkares överinseende. Det går också att lära sig känna igen de tidiga tecknen på chock innan den utvecklas till hjärtdekompensation. Tidiga symtom på chock är ökad hjärtfrekvens, ökad andningsfrekvens, blek, sval och fuktig hud samt nedsatt mental förmåga.
Så här behandlar du en person i tidigt skede av chock:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online