Kanske mer än något annat när det gäller kropp och himmel var det Leonardo da Vinci som först studerade kranskärlssjukdomen. Hans idéer var visserligen rudimentära, men de inspirerade senare läkare att förstå och behandla en sjukdom som skulle öka dramatiskt och döda miljontals människor i kölvattnet av den industriella revolutionen.
Dödsfall i kranskärlssjukdom (CAD) och dess följdsjukdomar, som hjärtsvikt, var relativt ovanliga före år 1900. Man tror att den industriella revolutionen och den moderna komforten bidrog kraftigt till den snabba ökningen.
"Kombinationen av en stillasittande livsstil och en fettrik kost ledde till fler igensatta blodkärl, hjärtinfarkter och stroke", skriver Franklin Institute. "Hjärtsjukdom blev vardagsmat. Sjukdomsfrekvensen ökade så kraftigt mellan 1940 och 1967 att Världshälsoorganisationen kallade den världens allvarligaste epidemi."
Leonardo da Vinci räknas som en av de första vetenskapsmän som dokumenterat studerade kranskärlen och deras funktion. Hundra år senare, 1628, beskrev den engelske läkaren William Harvey blodomloppet. Kunskapen inom området fortsatte att växa, och under 1700-talet kunde kardiologen Friedrich Hoffmann visa på sambandet mellan hjärtsjukdom och minskat blodflöde genom kranskärlen.
Övergången mellan 1800- och 1900-talet inledde en ny era av förståelse för kranskärlssjukdom. William Osler gjorde viktiga insatser genom sina studier av kärlkramp (angina) och sin noggranna beskrivning av kranskärlen, medan kollegan James Herrick är den som myntade begreppet "hjärtattack".
Enligt dr P.R. Lichtlen, i artikeln "History of Coronary Heart Disease", genomförde Werner Forssmann den första hjärtkateteriseringen 1929 – på sig själv. Detta banbrytande arbete öppnade dörren för ytterligare framsteg, och på 1950-talet utvecklade läkarna angiografi, tekniken som gör blodkärl synliga med röntgen.
Den första kranskärlsby-pass-operationen utfördes vid Cleveland Clinic 1967. Dr René Favaloro var pionjären bakom den öppna hjärtkirurgiska tekniken, där kirurgen tar en ven från en annan del av patientens kropp och använder den för att förbinda aortan med hjärtats kranskärl. På så sätt skapas en "omledning" runt de blockerade kärlen.
1977 utförde dr Andreas Gruentzig den första koronara ballongvidgningen (angioplastik) på ett sjukhus i Schweiz. "Under ingreppet för dr Gruentzig in en kateter i en kraftigt förträngd kranskärl och blåser upp en liten ballong – tillverkad vid hans eget köksbord – som pressar placket mot kärlväggarna", berättar The Society for Cardiovascular Angiography and Interventions.
År 1986 utvecklades stentar – små metallnät som håller käret öppet och förhindrar att det åter stängs efter ballongvidgning. Användningen av stentar blev snabbt utbredd och minskade dramatiskt behovet av invasiva och riskfyllda operationer. Redan 2002 utfördes över två miljoner koronara ballongvidgningar per år världen över.
Tack vare dessa framsteg i behandlingen av kranskärlssjukdom har chansen att överleva en första hjärtinfarkt ökat enormt. På tidigt 1980-tal dog 40 procent av hjärtinfarktpatienterna inom det första året. År 2009, när ballongvidgning och stentar var rutinbehandling, hade dödligheten sjunkit till mellan 4 och 8 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online