När män och kvinnor når 40–50-årsåldern ökar risken för att drabbas av hormonell obalans. Hormonella förändringar är vanliga i takt med att vi åldras, och de flesta förskjutningar är så små att de knappt märks. Ibland kan dock större kemiska obalanser uppstå. Då kan den drabbade uppleva kraftiga förändringar i kroppen, med symtom som är både obehagliga och försvagande – och som i vissa fall till och med kan utgöra en risk för den fysiska och psykiska hälsan. Det finns flera sätt att behandla hormonella obalanser och lindra de besvär som följer med dem, vilket gör det möjligt att leva ett mer balanserat liv.
Hormonell obalans orsakas av svängningar i mängden hormoner som kroppen producerar, vilket leder till dramatiska förändringar i kroppens och nervsystemets funktioner. Symtomen varierar men kan vara omfattande. Vanliga symtom inkluderar humörsvängningar, illamående, trötthet, depression, värmevallningar hos kvinnor samt viktuppgång eller viktnedgång. Även allvarligare åkommor, som benskörhet (osteoporos), impotens eller minnesproblem, kan förekomma. Vårdpersonal använder olika behandlingar beroende på vad som passar varje patient bäst.
För många kvinnor är hormonersättningsterapi en vanlig behandling för att lindra symtomen vid hormonell obalans. Kvinnor som förlorar stora mängder östrogen och progesteron under klimakteriet kan exempelvis behandlas med hormonläkemedel, vilka återställer den kemiska balansen i kroppen. Tidigare ansåg man att en ökad mängd östrogen även kunde förebygga hjärtsjukdom och benskörhet, men senare studier har ifrågasatt flera av dessa påståenden. Kvinnor bör alltid rådfråga sin läkare innan de bestämmer sig för om hormonbehandling är rätt val.
Andra behandlingsformer som gynnar alla drabbade är livsstilsförändringar. De betraktas som den minst riskfyllda behandlingsformen, men kräver samtidigt mest disciplin och självkontroll. Förändringarna kan omfatta allt från stresslindrande övningar som yoga eller meditation till förbättringar av kost och motion. Konkreta exempel innefattar:
Linfrön, pumpafrön och solrosfrön innehåller mycket Omega-3, medan ägg, fjäderfä och nötter är goda källor till Omega-6.
Alternativ medicin är ytterligare ett alternativ för dem som lider av hormonell obalans. Behandlingen kan sträcka sig från växtbaserade preparat till tekniker som akupunktur, biofeedback, massage, aromaterapi eller hypnos. Resultaten varierar beroende på vad som fungerar bäst för varje patient. För kvinnor verkar växtbaserade medel vara mest effektiva för att lindra symtom i samband med klimakteriet eller andra hormonella obalanser. Det finns två typer av växtbaserade medel: fytoöstrogener och icke-östrogena örter. Fytoöstrogena örter, som Black Cohosh (svart rot), innehåller östrogen som produceras av växterna. När dessa örter används förs växtbaserat östrogen in i kroppen för att ersätta det östrogen kvinnor förlorar under klimakteriet. Icke-östrogena örter stimulerar istället hypofysen och de endokrina körtlarna att öka kroppens egen hormonproduktion, vilket skapar en kemisk balans som lindrar klimakteriebesvären.
Hormonersättningsterapi är den dyraste av de olika behandlingarna som finns tillgängliga för personer med hormonell obalans. Den är också den mest riskfyllda. I en klinisk prövning från 2002, den största i sitt slag, upptäckte Women's Health Initiative (WHI) betydande ökningar av hälsorisker vid långvarig hormonersättningsterapi. Introduktionen av syntetiska hormoner ökar risken för äggstocks- och bröstcancer, hjärtsjukdom, blodproppar och stroke. Efter att studien publicerades avbröt minst två tredjedelar av läkarna inom området användningen. Hormonbehandling används fortfarande, men endast för kortvarig lindring av vissa klimakteriesymtom.
Samtidigt anses hormonbehandling fortfarande ha vissa fördelar, såsom förebyggande effekt eller minskad risk för sjukdomar som benskörhet, kolorektalcancer och hjärtsjukdom. De minst riskfyllda och mest kostnadseffektiva behandlingarna för hormonell obalans är dock fortfarande livsstilsförändringar och alternativ medicin. Men även när det gäller växtbaserade medel finns det risker att beakta. En möjlig biverkning av fytoöstrogena örter är exempelvis att de kan påverka kvinnans förmåga att producera östrogen naturligt. Icke-östrogena örter betraktas däremot av hälsoprofessionella som det säkraste alternativet av de två typerna som används inom hormonbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online