När immunsystemet är försvagat
Immunsuppression – en nedsatt förmåga att bekämpa infektioner – kan uppstå från medicinska tillstånd, behandlingar, livsstilsfaktorer, eller ålder. Att förstå orsaken vägleder prevention och övervakning.
Huvudorsaker
- Medicinska tillstånd: HIV/AIDS, hematologiska maligniteter, solida tumörer, diabetes, kronisk njur/leversjukdom, autoimmuna sjukdomar.
- Läkemedel: Kortikosteroider (≥20 mg prednisolon dagligen ≥2 veckor), cytostatika, biologiska (TNF-hämmare, rituximab), kalcineurinhämmare, mTOR-hämmare.
- Transplantatmottagare: Livslång immunsuppression för att förhindra avstötning.
- Livsstilsfaktorer: Rökning, överdriven alkohol, undernäring, kronisk sömnbrist, extrem träning utan återhämtning.
- Ålder: Immunosenescens – thymusinvolution, minskat naiva T-cellutbud, kronisk låggradig inflammation ("inflammaging").
Konsekvenser: Ökad känslighet för
- Bakteriella infektioner (inkapslade organismer, opportunistiska patogener)
- Virala reaktiveringar (HSV, VZV, CMV, EBV, BK-virus)
- Svampinfektioner (Candida, Aspergillus, Pneumocystis)
- Parasitär infektioner (Strongyloides, Toxoplasma)
- Maligniteter (hudcancer, lymfom, Kaposis sarkom)
- Minskat vaccinsvar
Hanteringsprinciper
- Riskstratifiering: Bedöm grad och varaktighet av immunsuppression.
- Profylax: TMP-SMX för Pneumocystis, antivirala för herpesvirus, antimykotika i högrisksettingar.
- Vaccination: Ge inaktiverade vacciner före immunsuppression när möjligt; undvik levande vacciner vid betydande immunsuppression.
- Övervakning: Regelbunden B-leuk med diff, immunglobulinnivåer, viral PCR-övervakning (CMV, BK).
- Livsstilsoptimering: Rökavvänjning, balanserad näring, måttlig motion, sömnhygien.
- Omedelbar utredning av feber: Varje febrilt episo hos en betydligt immunsupprimerad patient motiverar akut bedömning.
Nära samverkan mellan primärvård, specialister, och infektionsmedicin optimerar utfall.
