Det finns många sätt att indela levande organismer i olika grupper utifrån sina egenskaper. Grampositiva och gramnegativa bakterier utgör två huvudgrupper bland alla bakterier, och den största skillnaden mellan dem ligger i uppbyggnaden av deras cellväggar. Även om båda typerna kan orsaka infektionssjukdomar betraktas gramnegativa bakterier som ett särskilt stort folkhälsoproblem, eftersom deras cellstruktur gör dem resistenta mot många vanliga antibiotika.
Gramfärgning är den klassiska metoden för att dela in bakterier i de två huvudgrupperna. Grampositiva bakterier behåller färgämnet kristallviolett under färgningsprocessen och får en lila färg, medan gramnegativa bakterier blir rosa. Vissa bakterier är variabla, och grampositiva bakterier kan under vissa omständigheter bete sig som gramnegativa.
Skillnaden ligger i cellväggens struktur. Grampositiva bakterier har en tjock cellvägg som till största delen består av peptidoglykan. Hos gramnegativa bakterier är peptidoglykanskiktet mycket tunnare, och det yttersta lagret skyddas av ett extra yttermembran bestående av lipoproteiner. Det innebär att de två celltyperna har helt olika egenskaper och reagerar på mycket olika sätt på kemikalier och läkemedel.
Det allvarligaste hotet med gramnegativa bakterier är att infektioner de orsakar ofta inte svarar på standardbehandling med antibiotika. Penicilliner och cefalosporiner verkar exempelvis genom att bryta ner bakteriernas cellväggar, men gramnegativa bakterier har en så annorlunda väggstruktur att dessa läkemedel förlorar sin effekt. Dessutom gör det ogenomträngliga yttermembranet att många andra typer av antibiotika inte når sitt mål inuti cellen.
Världshälsoorganisationen (WHO) har flera gramnegativa bakterier, bland annat Pseudomonas aeruginosa, Acinetobacter baumannii och Klebsiella pneumoniae, på sin lista över patogener där nya antibiotika behövs mest akut. Resistensen sprids dessutom lätt mellan bakterier genom utbytbara gener, vilket gör problemet ännu svårkontrollerat.
Infektioner orsakade av gramnegativa bakterier drabbar ofta patienter inom sjukvården och är en betydande orsak till vårdrelaterade infektioner och dödsfall. Patienter med försvagat immunförsvar är särskilt utsatta, men även personer med normalt immunförsvar kan smittas. Bakterierna överlever länge på ytor och överförs ofta via katetrar, respiratorer eller öppna sår.
När bakterierna väl kommit in i kroppen sprider de sig typiskt till blodbanan och orsakar blodförgiftning (sepsis). Gramnegativa bakterier står även bakom en stor andel urinvägsinfektioner samt ventilatorassocierad lunginflammation, två av de vanligaste infektionstyperna på sjukhus.
Eftersom gramnegativa bakterier är så resistenta kan behandlingen vara mycket svår eller i värsta fall omöjlig. Endast ett fåtal äldre antibiotika från 1940-talet, kolistin och polymyxin B, kan fortfarande användas mot svårbehandlade gramnegativa infektioner. Båda läkemedlen har dock allvarliga biverkningar, såsom nervskador och njurskador, och behandling kan i extrema fall leda till njursvikt. Ännu mer oroande är att vissa stammar utvecklat resistens även mot dessa sista utvägar, vilket lämnar läkarna utan effektiva alternativ.
Eftersom behandlingsalternativen är så begränsade är förebyggande arbete avgörande. Grundlig handhygien, korrekt hantering av katetrar och andningsutrustning samt restriktiv och riktig antibiotikaanvändning är några av de viktigaste verktygen för att begränsa spridningen av resistenta gramnegativa bakterier, både inom sjukvården och i samhället i övrigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online