Plasmodium falciparum är en av fyra parasitarter som orsakar malaria hos människan. Infektioner med P. falciparum står för de allra flesta dödsfall i malaria och kan leda till allvarliga komplikationer om de inte behandlas i tid. Symtomen följer malarias allmänna mönster, men är kraftigare och utvecklas betydligt snabbare än vid andra former av sjukdomen.
Malaria orsakas av patogena protozoer som tillhör släktet Plasmodium. Av de cirka 170 arterna i släktet är det fyra som kan orsaka malaria hos människan. Sjukdomen sprids främst genom myggor av släktet Anopheles. När en mygga suger blod från en smittad människa differentierar parasitens gametocyter och börjar bilda sporozoiter i en cysta i myggans tarmvägg. När cystan brister vandrar sporozoiterna till myggans spottkörtlar, varifrån de kan överföras till en ny människa vid nästa blodmål. I människokroppen tar sig sporozoiterna till levern, där en första förökningsfas äger rum. En enda P. falciparum-cell kan i levern bilda upp till 30 000 merozoiter, som därefter släpps ut i blodet.
Vid infektion med P. falciparum uppträder de första malariasymtomen normalt 6 till 14 dagar efter smittotillfället. Profylaktisk medicinering kan dock fördröja symtomdebuten, och i vissa fall kan parasiten ligga vilande i kroppen i flera år. Symtomen brukar i regel utvecklas inom tre månader efter smittan. Parasiterna livnär sig och förökar sig inne i de röda blodkropparna, som till slut spricker och släpper ut fler parasiter i blodet. När många blodkroppar infekteras och spricker i samordnade cykler uppstår återkommande anfall. Dessa anfall kännetecknas av frossa, feber och svettningar. Andra vanliga symtom är anemi, allmän svaghet, illamående, kräkningar och diarré. Eftersom P. falciparum kan infektera röda blodkroppar i alla utvecklingsstadier uppnås mycket höga parasitnivåer i blodet, vilket ger återkommande feber var 36 till 48:e timme.
Svår malaria orsakad av P. falciparum kan leda till chock, blödningsproblem, njur- eller leversvikt och i värsta fall dödsfall. Möjliga symtom är svår anemi, blodavvikelser, cirkulationskollaps, hemoglobin i urinen samt vätskeansamling i lungorna. Smittade personer kan även drabbas av förstorad lever eller mjälte och lindrig gulsot. Arten kan dessutom orsaka cerebral malaria, en livshotande form som ger krampanfall, förändrat beteende och koma. Efter tillfrisknande från cerebral malaria kan bestående neurologiska skador kvarstå, till exempel förlamningar, dövhet, blindhet och rörelsesvårigheter.
Malaria går att behandla, och behandlingen är som mest effektiv när den sätts in tidigt i infektionsförloppet. Okomplicerad malaria kan ofta behandlas med tabletter, medan svåra fall kräver sjukhusvård och intravenös eller intramuskulär behandling. Läkemedel som används mot malaria är bland annat klorokin, sulfadoxin-pyrimetamin, kinin, meflokin och amodiokin. Malariamediciner kan även tas förebyggande vid resor till områden där smittorisken finns. Dessa läkemedel ska tas som en sammanhängande kur och hämmar parasitens utveckling, vilket förlänger den vilande perioden och minskar risken för allvarlig sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online