Hakmaskar är parasiter som lever i lungorna, tarmkanalen och muskelvävnaden hos infekterade människor och djur. Tecknen på att dessa cirka en centimeter långa maskar, som tillhör spolmaskfamiljen, finns i kroppen varierar beroende på var i kroppen de har etablerat sig. En infektion kan i värsta fall bli dödlig om maskarna inte bekämpas, särskilt om värdorganismen är ung. Vid ett relativt litet antal maskar kan dock värden leva ett helt normalt liv utan några synliga tecken på infektion.
Vissa typer av hakmask angriper enbart människor (Ancylostoma duodenale och Necator americanus), medan andra, exempelvis Ancylostoma ceylanicum och Ancylostoma braziliense, även kan drabba djur. Detta enligt PubMed Health, en konsumentinriktad hälsoinformationssajt som skapats av National Center for Biotechnology Information. Hakmask hos människor är relativt ovanligt i USA, men vissa typer är vanliga hos hundar och katter. Maskarna förekommer även hos reptiler, nötkreatur och andra djur.
Ett av de första symptomen på hakmask hos människor är en stickande eller kliande känsla där masken har trängt in i kroppen. Det sker oftast på fötter, händer, knän eller skinkor. Röda spår under huden kan synas när masken vandrar genom kroppen. När hakmasken har nått matsmältningssystemet kan symptomen innefatta anemi (blodbrist), kräkningar, svart och tjärliknande diarré, nedsatt aptit samt viktnedgång. Om maskarna tar sig till lungorna utvecklar den drabbade andningsproblem och kraftig hosta.
Hakmask sprids på flera olika sätt. Ammande mödrar kan överföra maskarna till sina ungar via mjölken. Äggen utsöndras vanligtvis med avföringen, där de kläcks inom två till tio dagar. Larverna kryper sedan in genom sprickor i huden på fötter eller andra kroppsdelar som kommer i kontakt med infekterad mark. De kan även intas via kontaminerad mat eller vatten. Hakmask är vanligt förekommande i fuktig, sandig jord i tropiska områden utanför USA.
Om symptom uppstår bör en veterinär eller läkare konstatera förekomsten av hakmask. När diagnosen är ställd används ett avmaskningsmedel, såsom pyrantelpamoat eller ivermektin, för att utrota maskarna. Det är bäst att behandla värden minst två gånger, eftersom de flesta avmaskningsmedel inte dödar larverna. Genom att följa ett behandlingsschema dödas de mognande larverna innan de hinner lägga ägg och påbörja en ny generation parasiter. Hos människor dör hakmaskarna ofta av sig själva, eftersom människan inte är naturlig värd för många av dessa maskar. Det finns dock en risk att maskarna, om infektionen lämnas obehandlad, vandrar till lungorna och orsakar allvarlig sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online