Clostridium difficile, ofta förkortat som C. difficile eller C. diff, är en bakterie som kan ge upphov till en rad olika symtom – från lindrig diarré till kraftig inflammation i tjocktarmen som i värsta fall kan vara livshotande. Infektionen räknas ofta som en vårdrelaterad infektion, men den kan också utlösas av antibiotikabehandling. Tillståndet kräver alltid omedelbar medicinsk behandling.
Hur patienten behandlas varierar beroende på infektionens svårighetsgrad och patientens allmänna hälsotillstånd. Här följer de viktigaste stegen för att bli av med Clostridium difficile.
Även om antibiotika används för att behandla C. diff kan vissa preparat samtidigt utlösa infektionen. Enligt Johns Hopkins Medical Center löper personer som behandlas med klindamycin eller cefalosporiner hög risk att utveckla C. diff. Penicilliner, smalspektrumcefalosporiner och karbapenemer innebär också en betydande risk. Antibiotika med låg risk inkluderar däremot tetracykliner, metronidazol, vankomycin och aminoglykosider.
Enligt Mayo Clinic ordineras vanligtvis metronidazol eller vankomycin för att hindra tillväxten av C. diff-bakterier. När bakterietillväxten hämmas kan den normala tarmfloran återhämta sig och växa tillbaka i tarmarna.
Probiotika består av levande mikroorganismer, exempelvis jästsvampar och bakterier, som hjälper till att återställa en sund balans i matsmältningssystemet. Probiotikan Saccharomyces boulardii har visat sig kunna förebygga återfall av C. diff när den kombineras med antibiotika.
Om infektionen inte svarar på antibiotikabehandling, eller om patienten lider av svåra smärtor, organsvikt eller kraftig inflammation, kan kirurgi bli nödvändig. Då opererar man bort den sjuka delen av tjocktarmen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online