De flesta förknippar ordet parvo med den svårdiagnostiserade hundsjukdom som snabbt kan döda en hund om den inte behandlas. En utbredd missuppfattning är att människor smittas av djur – men så är inte fallet. Människans parvovirus och hundens parvovirus är helt skilda virus, och varken kan människor smittas från djur eller tvärtom.
Sjukdomen som humant parvovirus B19 orsakar kallas ofta femte sjukan. Namnet härrör från tiden då sjukan räknades som den femte i raden av klassiska utslagssjukdomar hos barn.
Viruset är vanligast bland barn och känns igen på tydlig rodnad i ansiktet samt röda utslag på bål och lemmar. Utslagen kan ibland klia och åtföljs ofta av lätt feber. De flesta barn verkar trötta och slöa och kan ha förkylningsliknande besvär innan utslagen bryter ut. Utslagen bleknar vanligen inom sju till tio dagar.
Vuxna som insjuknar får inte alltid utslag. Istället drabbas de ofta av ledvärk och ledsvullnad, som brukar gå över inom en till två veckor.
Parvovirus B19 finns i luftvägssekret som saliv och slemsvirus och sprids vid direktkontakt med dessa vätskor, till exempel genom hosta och nysningar. Viruset är som mest smittsamt i ett tidigt skede, innan utslagen syns, och betraktas vanligen som icke-smittsamt när utslagen väl har brutit fram.
Uppskattningsvis har cirka 50 procent av alla vuxna haft infektionen som barn och är därmed immuna. Endast omkring 20 procent av de vuxna som ändå smittas utvecklar sjukdomssymptom.
För friska individer är femte sjukan en lindrig sjukdom som går över av sig själv. Feber och värk kan behandlas med receptfria läkemedel under tillfrisknandet. Virusets utgör dock ett allvarligt hot för personer med sicklecellanemi eller kronisk anemi, samt för organtransplantationsmottagare och personer med hiv. Individer i dessa grupper kan behöva sjukhusvård och i vissa fall blodtransfusion efter en infektion.
När utslagen har visat sig krävs ingen isolering av patienten. Den mest effektiva skyddsåtgärden mot viruset är noggrann och frekvent handtvätt.
Femte sjukan utgör sällan något större hot mot en gravid kvinna eller hennes barn. Det finns aldrig påvisats något samband mellan sjukdomen och utvecklingsstörning eller andra fosterskador. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC miscarrar dock cirka 5 procent av gravida kvinnor som smittas av B19. Studierna visar att missfallen beror på svår blodbrist hos det ofödda barnet. Gravida som misstänker att de utsatts för smitta bör därför kontakta sin mödravårdcentral för kontroll och rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online