Syrafast färgning är den enda teknik som kan karakterisera Mycobacterium, det bakteriesläkte som orsakar tuberkulos och lepra. Under 1600- och 1700-talen kallades tuberkulos för "den vita pesten" i Europa, och under denna tid orsakade Mycobacterium tuberculosis var fjärde dödsfall. Tuberkulos är fortfarande den enskilt vanligaste dödsorsaken bland infektionssjukdomar världen över – sjukdomen smittar årligen 1,8 miljarder människor, motsvarande en tredjedel av jordens befolkning.
Syrafast färgning är en differentiell färgningsmetod, det vill säga en metod som färgar celler utifrån deras specifika kemiska sammansättning. Tekniken används för att skilja organismer med vaxartade cellväggar från övriga bakterier. Dessa organismer stöter bort färgämnen, men när de väl färgats motstår de avfärgning med syraalkohol – därav namnet "syrafasta". Deras cellväggar består av fettrika kapslar som innehåller mykolsyra, vilket gör dem svåra att karakterisera med standardiserade mikrobiologiska metoder.
Den vanligaste syrafasta färgningsmetoden är Ziehl-Neelsen-färgningen. Syrafasta bakterier färgas röda med ett färgämne som kallas karbolfuksin. Detta kallas primärfärgning och innehåller fenol, vilket gör att färgen kan tränga in i cellerna. Under detta steg används ofta även värme för att förbättra penetrationen i cellväggen.
Därefter tvättas preparatet med syraalkohol. Cellerna som är syrafasta behåller färgen, medan alla övriga celler avfärgas. Till sist appliceras en motfärgning med metylenblått som färgar de återstående cellerna. Resultatet blir att de syrafasta cellerna framträder klart röda mot en blå bakgrund.
Kinyoun-färgningen är en modifierad procedur för färgning av syrafasta organismer. Här används en högre koncentration av karbolfuksin, vilket innebär att värme inte behövs i det första steget. Som motfärgning används antingen metylenblått eller briljantgrönt. Används briljantgrönt framträder de syrafasta stavbakterierna tydligt röda mot en grön bakgrund.
Bland de organismer som kan påvisas med syrafast färgning finns mykobakterier, Nocardia, Cryptosporidium parvum, Isospora, cystor av Cyclospora, Legionella micdadei samt spermiehuvudets akrosom.
Den syrafasta färgningsmetoden utvecklades av bakteriologen Franz Ziehl (1859–1926) och patologen Friedrich Neelsen (1854–1894), båda tyskar. Neelsen avled redan vid 44 års ålder – hans arbete med farliga bakterier blev till slut dödligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online