Svampar som angriper virke består av mikroskopiska trådar som växer ihop och bildar en sammanhängande massa. När virket är fuktigt kan svampar orsaka omfattande skador. Att kontinuerligt övervaka fukthalten i byggnadsmaterial är därför det allra bästa sättet att förebygga att svamp angriper och bryter ner träet. Här går vi igenom de tre vanligaste typerna av träsvampar, hur du känner igen dem och vad du kan göra åt skadorna.
Vitrötesvamp bildar blåsor på det trä den angriper. Svampen trivs i varma temperaturer, och runt 30 grader Celsius är den optimala temperaturen för att vitröta ska utvecklas. Blåsorna ser fjälliga och pappersliknande ut på träets yta, men inuti virket är de slemmiga och bruna.
Torka, i kombination med slitage från hårt vinterväder, kan öka spridningen av vitröteblåsor ytterligare. Var därför extra uppmärksam på utsatta träytor efter en kall och blöt vintersäsong.
Fuktöta kallas också för källarsvamp. För att fuktöta ska kunna utvecklas krävs en fukthalt på 50 till 60 procent i virket. Ramarnas och foderens undersidor är de delar som är mest utsatta för angrepp. Dålig ventilation ökar också risken, liksom skadade eller spruckna målningsytor som släpper in fukt i träet.
Trä som känns svampigt eller ser mörkare ut än det omgivande virket är ofta ett tydligt tecken på fuktöta. Ett angrepp är dessutom vanligtvis en indikation på att det finns ett underliggande strukturellt problem. Det är meningslöst att reparera virke som drabbats av fuktöta om inte dessa fel åtgärdas samtidigt – annars kommer problemet tillbaka. Mindre skador kan ibland lagas genom att de skadade delarna fylls igen med ett epoxibaserat reparationskit.
Torröta är ett betydligt allvarligare problem än fuktöta. Svampen är elakartad och kan sprida sig rakt genom tjocka murade väggar. Den behöver bara en fukthalt på cirka 20 procent för att överleva. När torröta angriper virke blir träet torrt, sprött och mörkfärgat, och det kan till och med smula sönder i handen.
Torröta kallas ofta för "byggcancer", eftersom den kan orsaka enorma skador innan den ens upptäcks. Det beror på svampens förmåga att transportera fukt från fuktiga områden till annars torrt trä, vilket låter den växa vidare långt bort från den ursprungliga fuktkällan.
Behandling sker vanligtvis genom att allt skadat virke tas bort och området behandlas med kemisk fungicid. Dörrkarmar i drabbade byggnader ersätts ofta med karmar som förses med en remsa av fuktsperrende membran runt hela karmen. Membranet hindrar virket från att bli tillräckligt fuktigt för att svampen ska kunna etablera sig igen.
Den gemensamma nämnaren för alla dessa svampar är fukt. Genom att säkerställa god ventilation, laga skadade målningsytor, åtgärda läckor snabbt och hålla koll på fukthalten i kritiska konstruktioner kan du skydda ditt hus mot både vitröta, fuktöta och torröta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online