Kattklösjukan: symptom, orsaker och förebyggande råd

Kattklösslymfadenit, oftast kallad

kattklösjukan

eller kattklöjsfeber, är en självläkande infektionssjukdom som sprids via kattklöj. Trots att sjukdomen i regel går över av sig själv är det bra att känna till symptomen och hur smittan kan undvikas.

Identifiering

Bakterien Bartonella henselae är orsaken till kattklösslymfadenit. Sjukdomen visar sig vanligtvis genom svullna lymfknutor, lindrig feber och illamående.

Hur vanlig är sjukdomen?

Enligt en studie från 1993, utförd av USA:s centrum för sjukdomskontroll och prevention (CDC) och publicerad i American Journal of Public Health, diagnostiseras cirka 22 000 fall av kattklösjukan varje år. I hela 80 procent av fallen är de drabbade under 21 års ålder, och män smittas ungefär 1,5 gånger oftare än kvinnor.

Tidsram

Symptomen brukar uppträda inom en till två veckor efter smittotillfället och läker normalt inom två till tre veckor utan behandling. Komplikationer och förlängd läkning kan dock drabba gravida, ammande, mycket unga, äldre samt personer med nedsatt allmäntillstånd.

Vanliga missuppfattningar

Trots namnet kan kattklösslymfadenit i sällsynta fall även överföras via kontakt med andra djur. Hundar, kaniner och apor kan nämligen också bära på bakterien och orsaka samma typ av infektion.

Förebyggande åtgärder

För att minska risken för smitta rekommenderas följande:

• Undvik hård lek samt kontakt med lösa eller främmande katter och kattungar.
• Tvätta alla sår med tvål och vatten omedelbart efter att de uppstått, oavsett hur små de verkar.
• Sök medicinsk vård om du får symptom som tyder på kattklösjukan.

Vissa fall av kattklösslymfadenit kräver behandling med antibiotika, så det är alltid klokt att kontakta vården vid misstänkt infektion.