De flesta fall av kronisk bihåleinflammation har kunnat kopplas till svampinfektioner. Antimykotiska (svampdödande) läkemedel spelar därför ibland en viktig roll i behandlingen, beroende på infektionens karaktär och svårighetsgrad.
Enligt Dr. Hassan H. Ramadan på Emedicine.com används antimykotiska läkemedel oftast i kombination med kirurgiska ingrepp för att avlägsna svamp från bihålorna. Medicinerna kan ges både före och efter ingreppet. Hur länge behandlingen pågår beror på flera faktorer, framför allt vilken typ av infektion det rör sig om.
Vid invasiv bihåleinflammation tränger svampen in i ben och omgivande vävnad. Tillståndet kan vara antingen akut eller kroniskt. Dessa allvarliga infektioner kräver alltid ett kirurgiskt ingrepp i kombination med antimykotiska läkemedel, enligt American Rhinologic Society. Vanliga systemiska behandlingsalternativ inkluderar amfotericin, ketokonazol och itrakonazol.
Allergisk svampbihåleinflammation är den vanligaste formen av svamporsakad bihåleinflammation. Behandlingen består främst av att fysiskt avlägsna svampen ur bihålorna. Systemiska antimykotiska läkemedel kan dock behövas i vissa fall, eftersom tillståndet ofta kräver långsiktig uppföljning för att förhindra återfall.
Patienter med eosinofil svampbihåleinflammation svarar enligt Asthma Center Education and Research Fund väl på behandling med antimykotisk nässpray som innehåller amfotericin. Sprayen används vanligen under tre till sex månader för bästa effekt.
Kronisk granulomatös svampbihåleinflammation uppstår när en ansamling av celler, som innehåller svamp, bildas i näspassagerna. Efter att massan kirurgiskt tagits bort får patienten därefter systemisk antimykotisk medicinering för att helt eliminera infektionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online