Icke-patogena antigener är ämnen som interagerar med immunsystemet men inte orsakar infektionssjukdom. De kan ändå väcka immunreaktioner – ibland patologiska.
Kategorier
- Miljöallergener: Pollen, dammkvalster, djurallergen, mögelsporer → IgE-medierad allergi (rinit, astma, eksem).
- Matantigen: Jordnöt, skaldjur, mjölk, ägg, vete, sojaproteiner → IgE-allergi eller icke-IgE (FPIES, EoE). Inte toxiner.
- Autoantigen: Egenproteiner (t.ex. thyreoperoxidas, DNA, acetylkolinreceptor) riktade vid autoimmun sjukdom (Hashimoto, SLE, myasthenia gravis).
- Post-infektiösa rester: Virala/bakteriella fragment kvar efter klarering → upprätthåller immunminne (antikroppar), men icke-infektiösa.
- Terapeutiska/Exogena proteiner: Insulin, monoklonala antikroppar, vacciner → anti-läkemedelsantikroppar (ADA).
- Tumörantigen: Egenproteiner överexprimerade/muterade i cancer (neoantigen) → immunterapimål.
Klinisk relevans
- Allergi & autoimmunitet: Immunsvar mot icke-patogena antigener orsakar sjukdom.
- Vacciner: Använder icke-infektiösa antigener (subenhet, mRNA, vektor) för att väcka skyddsimmunitet.
- Toleransmekanismer (centrala/perifera) förebygger normalt autoimmunitet.
Förståelse av icke-patogena antigener är central för allergologi, autoimmunitet, vaccinologi och cancerimmunterapi.
