Ascaris lumbricoides, ofta kallad den stora tarmrundmasken eller spolmasken, är den största och vanligaste tarmrundmasken som infekterar människor. Ohygieniska förhållanden ökar risken för smitta, och infektion sker vanligtvis genom att man råkar svälja infektiösa ägg. Laboratoriediagnostiken bygger på flera olika tekniker för att identifiera de mikroskopiskt små äggen eller den vuxna masken.
Den vuxna Ascaris lumbricoides kan identifieras makroskopiskt genom visuell granskning. Masken lämnar ibland kroppen via näsan eller anus, vilket gör att den kan upptäckas utan laboratorieutrustning. Den är kräm- till rosenvit i färgen, cylindrisk och avsmalnande i båda ändar. Hanarna blir normalt 15–30 cm långa, medan honan kan växa till hela 35 cm.
Att påvisa ägg i avföringen är det vanligaste sättet att bekräfta en infektion. Eftersom äggen inte syns med blotta ögat krävs alltid ett mikroskop. Äggens utseende varierar beroende på om de är befruktade eller obefruktade samt om det karakteristiska, mammillerade ytterhöljet finns eller saknas. I mikroskop mäter äggen mellan 30 och 90 mikrometer i längd.
Vid denna metod förs en liten mängd avföring över med en applikatorpinne till en droppe koksaltlösning på ett objektglas. Ett täckglas läggs på blandningen så att den sprids ut i ett tunt lager. Preparatet undersöks sedan med 10x-objektiv för att leta efter de karakteristiska äggen.
Denna koncentreringsteknik för avföring ökar chansen att upptäcka ägg när de förekommer i små mängder. Formalin–etylacetatmetoden är en sedimentationsmetod som koncentrerar parasiter från en större mängd avföring till cirka 2 gram sediment. Sedimentet placeras på ett objektglas, täcks med täckglas och undersöks i mikroskop efter ägg.
Flotationsmetoden koncentrerar parasitägg genom att använda en vätska med högre densitet än äggens, vilket gör att äggen flyter upp till ytan. Koncentreringslösningen, vanligen zinksulfat, bör ha en densitet på 1,18. Metodens främsta nackdel är att stora, obefruktade Ascaris-ägg kan vara för tunga och därför inte flyter upp.
Eftersom smittan sprids via fekalt kontaminerad mat, vatten och jord är god handhygien, ordentlig kokning eller tvättning av grönsaker samt förbättrad sanitet de viktigaste skyddsåtgärderna. Behandling med anthelmintika, exempelvis albendazol eller mebendazol, är effektiv vid påvisad infektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online