Staphylococcus aureus är en extremt vanlig och potentiellt livshotande bakterie hos människor. Den kan finnas helt ofarligt på huden, men kan oavsiktligt föras in i ett kirurgiskt sår under operation.
Implantat används inom sjukvården för att lindra smärta, reglera vissa kroppsfunktioner och förbättra patientens livskvalitet. Dessa medicintekniska enheter kan dock kontamineras med Staphylococcus aureus och förs därmed in i kroppen i samband med den kirurgiska inplanteringen. Eftersom bakterien kan fästa på ytan av implantatet och bilda biofilm blir infektionen särskilt svårbehandlad.
Stafylokockinfektioner är ökända för sin resistens mot antibiotika och kräver därför ofta aggressiva behandlingsstrategier. Rifampicin är ett antibiotikum som har visat sig effektivt för att behandla implantatrelaterade infektioner, eftersom det tränger in väl i biofilm på främmande material.
När rifampicin inte räcker till används linezolid med goda resultat för att behandla implantatinfektioner. Läkemedlet kan ges ensamt eller i kombination med rifampicin beroende på infektionens svårighetsgrad och bakteriens känslighet.
Studier visar att kombinationsterapi förhindrar uppkomsten av resistenta bakterier – ett problem som ofta uppstår när rifampicin används ensamt mot kinolonresistenta MRSA-stammar. Genom att kombinera två olika verkningsmekanismer minskar risken för att bakterierna utvecklar försvar mot behandlingen.
Kombinationsterapin uppvisar dessutom en total avdödningsgrad som är 50–60 procent högre än när rifampicin används ensamt. Detta gör kombinationsbehandling till ett alltmer rekommenderat alternativ vid svåra implantatinfektioner orsakade av Staphylococcus aureus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online