Krokmaskinfektioner är vanligast utanför USA, men de små parasiterna finns även i Nordamerika. Personer med svåra krokmaskinfektioner kan drabbas av allvarliga mag- och tarmproblem samt blodbrist (anemi). Infektionerna svarar dock väl på medicinsk behandling, och att förebygga dem är relativt enkelt.
Det finns flera olika arter av krokmask. Två av dem kan infektera människor: Necator americanus och Ancylostoma duodenale. Av dessa är det N. americanus som är vanligast i USA. Parasiternas kropp har formen av en svag månskärelse, och en fullvuxen krokmask mäter mellan 5 mm och 13 mm.
Vem som helst kan infekteras av krokmask. En faktablad från Medline Plus anger att mer än en miljard människor världen över har aktiva krokmaskinfektioner. Tack vare främst bättre hygien och levnadsstandard drabbas invånare i industriländer som USA betydligt mer sällan än människor i utvecklingsländer.
Krokmaskägg kläcks i sval, fuktig jord, och larverna kan överleva utanför en värddjurskropp i upp till en månad. Maskarna tar sig in i människokroppen främst via fotsulorna, vilket gör förebyggandet enkelt: undvik att gå barfota på gräs och jordytor. Även handflatorna kan utgöra en ingång för parasiterna, så använd gärna handskar när du arbetar i trädgården. Dessutom spelar en god sanering och hantering av avföring en avgörande roll för att bryta smittkedjan.
National Institute of Allergy and Infectious Diseases beskriver på sin webbplats hur krokmasken vandrar genom kroppen: "De tränger in i blodbanan och förs till lungorna ... Larverna migrerar från lungorna upp till luftstrupen, sväljs sedan ner och förs vidare ned till tunntarmen." Väl i tarmen fäster sig krokmaskarna vid tarmväggen och börjar livnära sig på värdens blod. De vuxna maskarna kan överleva i upp till två år i människans tarmar. Äggen som de vuxna maskarna lägger lämnar kroppen via avföringen.
Lindriga krokmaskinfektioner – eller infektioner hos personer som får i sig stora mängder järn via kosten – ger ofta inga symtom alls. Vissa upplever klåda där maskarna trängt in i huden, men känner därefter ingenting förrän ett stort antal parasiter fäst sig vid tarmväggarna. Kraftiga infektioner kan ge diarré, blodiga avföringar, gasbesvär, illamående och buksmärtor. Krokmaskar som lever på sin värd kan dessutom leda till anemi, som kännetecknas av blek hy, svaghet och trötthet.
Symtomfria eller lindriga krokmaskinfektioner kräver i regel ingen behandling. Vid allvarliga infektioner kan någon av tre läkemedel snabbt och effektivt eliminera parasiterna ur kroppen. Enligt Merck Manual räcker oftast en engångsdos om 400 mg albendazol (Albenza, GlaxoSmithKline) för de flesta patienter. Ett alternativ är mebendazol (Teva) i doser om 100 mg två gånger dagligen i tre dagar. Ett tredje val är pyrantelpamoat (exempelvis Pin-X, Penn Laboratories), som doseras till 11 mg per kilo kroppsvikt och tas en gång dagligen i tre dagar. Patienter med tecken på anemi kan dessutom få järntillskott på recept samt råd om att öka proteinintaget i kosten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online