MRSA, eller meticillinresistenta Staphylococcus aureus-bakterier, kan orsaka infektioner som varierar från lindriga till mycket allvarliga och livshotande tillstånd. De flesta MRSA-fall uppstår på sjukhus eller i andra vårdmiljöer, vilket kallas vårdrelaterad MRSA (HA-MRSA). En annan form av infektionen har dock uppstått utanför vården, kallad samhällsförvärvad MRSA (CA-MRSA). Det som skiljer MRSA från en vanlig stafylokockinfektion är att bakterien är resistent mot de bredspektrumantibiotika som normalt används vid behandling, vilket ökar risken för allvarliga komplikationer.
Staphylococcus aureus, eller stafylokocker, är en vanlig bakterie som finns på huden hos cirka 20 procent av alla friska människor. Den är en av de vanligaste orsakerna till hudinfektioner. Medan de flesta infektioner som orsakas av stafylokocker är lindriga kan bakterien också ge upphov till allvarliga infektioner, exempelvis sårinfektioner efter operationer och lunginflammation. Dessa mer allvarliga och ofta livshotande former behandlas med antibiotika. Flera stammar av stafylokocker, däribland MRSA, har dock utvecklat resistens mot denna behandling och blivit immuna mot flera av de antibiotika som traditionellt används mot stafylokockinfektioner.
Den vanligaste formen av MRSA är hudinfektioner, såsom cellulit – en infektion i huden eller fettvävnaden direkt under den – som ofta visar sig som små röda knölar. MRSA-bakterier kan också orsaka hudinfektioner som uppträder som bölder, abscesser eller en stye (vårtkörn) i ögonområdet. Allvarligare hudinfektioner, såsom impetigo som ger varfyllda blåsor, eller karbunklar – stora varbildningar under huden – kan även de orsakas av MRSA.
Ibland kan MRSA-bakterier från en hudinfektion spridas till andra delar av kroppen och ge upphov till allvarligare symtom som andnöd, feber, ledvärk, kraftig huvudvärk, utslag och lågt blodtryck. MRSA-infektioner är vanligast inom vården och uppträder ofta i anslutning till kirurgiska sår eller medicinska apparater som matnings- och urinkatetrar. Cirka 60 procent av alla stafylokockinfektioner på sjukhus i USA orsakas av MRSA.
MRSA sprids oftast genom hudkontakt eller via kontakt med förorenade personliga tillhörigheter, som handdukar eller kläder. Bakterien kan också kontaminera ytor och överföras till dem som rör vid dem. Vårdrelaterad MRSA (HA-MRSA) kan överföras via förorenade medicinska material och utrustning, eller bäras från en patient till en annan via vårdpersonalens händer. Samhällsförvärvad MRSA (CA-MRSA) drabbar oftast miljöer där många människor vistas nära varandra, som skolor, förskolor, fängelser och studentboenden.
Den viktigaste faktorn för att förhindra spridning av MRSA är noggrann och regelbunden handtvätt, särskilt efter vistelse i trånga offentliga miljöer eller vårdinrättningar. Eftersom MRSA lättast överförs via skadad hud bör sår alltid täckas för att skydda mot infektion. Undvik att hantera andra människors sår eller förband, liksom att dela handdukar, sängkläder, kläder eller andra personliga tillhörigheter.
Om någon i hushållet har ett öppet sår bör tvätten tvättas i hett vatten med tvättmedel och, om möjligt, med klorblekmedel. Ytor bör desinficeras regelbundet för att förhindra spridning av MRSA, liksom leksaker och gemensam utrustning i skolor och förskolor.
En MRSA-infektion kan vara svår att skilja från en vanlig stafylokockinfektion eftersom symtomen ofta är mycket lika. Det är därför mycket viktigt att testa för MRSA vid misstänkt stafylokockinfektion, eftersom en behandling som skulle kunna bota en vanlig infektion i stället kan förvärra ett MRSA-fall.
Diagnosen ställs genom att ett hudprov eller ett prov av var från ett sår tas och odlas för att påvisa MRSA-bakterier, vilket tar cirka 48 timmar. Nyare testmetoder håller på att introduceras som kan detektera MRSA betydligt snabbare, ofta inom några få timmar. Behandlingen av MRSA-infektioner varierar från tömning av mindre varbildningar till behandling med icke-penicillinbaserade antibiotika, varav många är effektiva mot MRSA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online