Staphylococcus aureus är en vanligt förekommande bakterie som lever på huden och i näsan hos många människor. Normalt är den ofarlig och orsakar inga problem. Ibland kan den dock infektera huden och ge upphov till finnar och till och med bölder, men dessa läker oftast av sig själva eller kan botas med vanliga antibiotika, vilket sällan innebär mer än ett visst obehag för den drabbade. En stafylokockinfektion blir systemisk när den sprider sig till blodbanan och därifrån kan infektera andra organ i kroppen.
MRSA (methicillinresistent Staphylococcus aureus) är en muterad form av bakterien som inte svarar på konventionell antibiotikabehandling. Den är dessutom betydligt mer benägen att bli systemisk, vilket gör den farligare än den ursprungliga bakteriestammen.
MRSA drabbar oftare personer som nyligen varit inlagda på sjukhus, genomgår medicinska behandlingar som dialys, eller äldre människor. Orsaken är att ett försvagat immunförsvar gör att bakterien sprids mycket snabbare och lättare. När en smittad person inte tillhör någon av dessa riskgrupper kallas infektionen samhällsförvärvad (community-associated).
Infektionen börjar vanligtvis i huden, och de första symtomen inkluderar röda knölar, finnar eller sår. Det kan också röra sig om ett enda sår – en böld – som är rodnat och eventuellt varigt, ofta med en klar vätska. Vid MRSA läker såren inte, utan fortsätter att växa, täcker en allt större yta och blir successivt mer smärtsamma. Andra typiska symtom på MRSA är röda, ömma och heta hudutslag samt feber eller frossbrytningar.
När bakterien blir systemisk har den spridit sig från huden till kroppens övriga system, det vill säga via blodbanan och även in i skelett och muskler. Den kan dessutom spridas till olika organsystem, där den bildar abscesser och orsakar allvarliga skador. När infektionen når detta stadium kan den bli livshotande.
De viktigaste behandlingsalternativen vid denna infektion är kraftfulla och mer sällan använda antibiotika, exempelvis vankomycin och teikoplanin, som måste administreras intravenöst eller via injektion. Eftersom infektionen är så svår att behandla är förebyggande åtgärder och kontroll av smittspridning det mest effektiva sättet att hantera den. Bland de vanligaste metoderna finns att tvätta händerna ofta, bära handskar och skyddskläder när man vistas nära smittade personer, desinficera rum och utrustning som kommit i kontakt med patienter samt duscha noggrant efter vårdarbete.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online