Vacciniavirusets livscykel – från infektion till läkning

Vacciniaviruset är ett pockvirus som är släkt med smittkoppsviruset men betydligt mildare. Vaccinia används som levande vaccin mot smittkoppor, och vaccinationen anses allmänt vara säker för personer med ett friskt immunförsvar.

Den första infektionen

Inokulation med vacciniavirus som levande vaccin är en form av avsiktlig infektion. Viruset kan dock även spridas genom att man rör vid en aktiv vaccinationsplats innan den har läkt. Förband, kläder eller andra förorenade föremål kan dessutom bära på det levande viruset och betraktas som smittförande. Denna smittväg kallas oavsiktlig inokulation.

När viruset väl har tagit sig in i värden fusionerar det med plasmamembranet hos en mottaglig cell.

Den cellulära fasen

Viruset tränger därefter in i cellens cytoplasma och tar sig vidare till cellkärnan. Där deponerar det sitt virala DNA och börjar replikera sin arvsmassa inne i kärnan. När replikationen är klar lämnar nya viruspartiklar cellen, sprids till omgivande vävnader och infekterar andra celler i värden. Detta är en cyklisk process som upprepas tills immunförsvaret lyckas stoppa den.

Den smittsamma fasen

När viruset har förökats bildas en blåsorliknande lesion, en så kallad vesikel, i huden på infektionsstället. Virus utsöndras sedan i kroppsvätskor från det öppna såret. Såret innehåller levande virus, och varje direkt kontakt med det kan överföra smittan.

Symtom och tecken

Effekterna av infektionen, oavsett om den är avsiktlig eller oavsiktlig, begränsas i regel till själva vaccinationsplatsen. De blåsorliknande lesionerna kvarstår i ungefär en till två veckor och torkar så småningom ut till en sårskorpa, som lossnar efter cirka tre veckor och lämnar efter sig ett karakteristiskt ärr. Vaccinia kan även orsaka lindrig feber, huvudvärk, ledvärk och utslag.

Diagnos och behandling

Diagnosen kan ställas genom att analysera de blåsorliknande lesionerna för förekomst av viruset. Att känna igen sjukdomens specifika kliniska symtombild kan också underlätta diagnostiken.

I de flesta fall läker vacciniareaktionen ut av sig själv utan behandling. Det finns dock två kända läkemedel som kan användas för att lindra allvarliga biverkningar av en vacciniainfektion: Vaccinia Immune Globulin (VIG) och Cidofovir.