Tuberkulos är en smittsam infektionssjukdom som främst drabbar lungorna. De flesta fall kan botas med en kombination av läkemedel som tas under sex till nio månader. Biverkningar är inte särskilt vanliga, men de kan i vissa fall bli allvarliga och kräva läkarvård.
Isoniazid är den vanligaste behandlingen för en latent tuberkulosinfektion – det vill säga när bakterien finns i kroppen men sjukdomen inte är aktiv. En aktiv tuberkulossjukdom behandlas däremot oftast med en kombination av flera läkemedel: isoniazid tillsammans med rifampicin, etambutol och pyrazinamid.
Den största faran med tuberkulosmediciner är läkemedelsinducerad hepatit, eftersom preparaten kan vara skadliga för levern. Varningstecken att hålla utkik efter är gulsot, buksmärtor, illamående och kräkningar, trötthet, feber, mörkfärgad urin samt utslag och klåda. Kontakta din läkare omedelbart om något av dessa symtom uppstår.
Rifampicin kan orsaka kraftiga influensaliknande besvär, bland annat feber och frossa, illamående, kräkningar samt muskelvärk.
Andra möjliga biverkningar vid tuberkulosbehandling inkluderar diarré, gaser, halsbränna, magbesvär, akne, hosta, yrsel, dåsighet, ökat svettande och sömnlöshet. De flesta av dessa är lindriga och går oftast över efter hand.
Behandlingen kan också göra att svett, saliv, tårar och urin får en rödorange ton. Denna effekt försvinner när medicineringen avslutas. Observera att rifampicin även permanent kan färga mjuka kontaktlinser, vilket är bra att känna till innan behandlingen påbörjas.
Rådfråga alltid din läkare om du upplever besvärande eller ovanliga biverkningar under pågående behandling. Avbryt aldrig medicineringen på egen hand – ett avbrutet behandlingsförlopp kan leda till att bakterierna utvecklar resistens, vilket gör sjukdomen mycket svårare att bota.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online