Salmonella är ett släkte av bakterier där vissa underarter är vanliga orsaker till matförgiftning. Klassificeringen av salmonellabakterier är komplex, inte minst eftersom olika namngivningssystem har använts genom historien. Generellt sett delas salmonella in i två huvudarter, som i sin tur indelas i underarter och serotyper (även kallade serovarer). Serologiska tekniker spelar en avgörande roll för att klassificera och skilja olika salmonellatyper åt.
Antikroppar är Y-formade molekyler som produceras av immunsystemet och är utformade för att fästa vid mycket specifika mål. En given antikropp binder normalt endast till ett antigen, det vill säga en specifik mål molekyl. Forskare kan utnyttja denna egenskap för att skilja mellan olika stammar av bakterier inom samma släkte eller art. De metoder som används för att serotypa bakterier kallas serologiska tekniker, och flera olika metoder används rutinmässigt.
Agglutination på glasobjektbärare är den enklaste testen. En droppe bakterier suspenderade i saltlösning placeras på två separata ställen på ett objektglas, och antikroppar riktade mot ett specifikt antigen tillsätts endast till en av de två platserna. Om motsvarande antigen finns i provet binder antikropparna till det. Eftersom varje antikropp är Y-formad och kan binda två antigener samtidigt, tvärbindas bakterierna och antikropparna till varandra och bildar klumpar som oftast är tillräckligt stora för att synas för blotta ögat. Om antigenet saknas, eller endast förekommer i mycket små mängder, sker ingen synlig förändring.
Röragglutination liknar agglutination på objektglas, men proceduren utförs i ett provrör (eller i flera provrör) för att avgöra om antigenet finns närvarande. Antikroppar som är specifika för bakteriernas flageller – de långa pisklika svansarna som bakterierna använder för att förflytta sig – uppvisar ett karakteristiskt agglutinationsmönster där bakterierna endast löst klumpas ihop och lätt kan skakas isär.
Enzymkopplade immunosorbenta analyser (ELISA) utgör en kraftfull teknik för att snabbt identifiera bakterier från ett okänt prov baserat på deras antigener. Den så kallade dubbelantikroppssandwichmetoden är den vanligaste tekniken för salmonella. Först fästs antikroppar mot ett känt antigen på väggarna i brunnarna i en mikrotiterplatta (en platta med flera små brunnar för olika prover). Därefter tillsätts det okända antigenet och brunnarna tvättas för att avlägsna obundet antigen. Om antigenet matchade antikroppen blir det kvar efter tvätten. Sedan tillsätts fler antikroppar, men dessa är annorlunda eftersom de har ett enzym (ett protein som kan katalysera en reaktion) kopplat till sig. Om antigenet fanns i provet och fortfarande sitter fast vid antikropparna på brunnenas väggar, fäster de enzymkopplade antikropparna vid antigenet. Slutligen tillsätts ett speciellt kemiskt ämne till brunnen. Om de enzymkopplade antikropparna fortfarande finns kvar kommer enzymet att omvandla det kemiska ämnet så att det byter färg. En färgändring visar alltså att det matchande antigenet fanns i provet.
Det finns mer än 2 500 olika serotyper av salmonella. Bakterierna grupperas i olika serotyper utifrån sina O-antigener och H-antigener. O-antigenet är en molekyl som utgör en del av bakteriens cellvägg, medan H-antigenet ingår i flagellen. Två av de mest kända serotyperna är Typhi och Typhimurium; den förra orsakar tyfoidfeber, medan den senare är en vanlig orsak till matförgiftning. Serotypning av salmonella är därmed ett viktigt verktyg för att skilja medicinskt farliga undertyper inom detta släkte åt och för att kunna spåra smittutbrott.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online