Dermatomykoser är svampinfektioner som angriper huden eller håret. En rad olika jäst- och mögelsvampar kan orsaka dessa infektioner, och de benämns oftast efter var på kroppen infektionen sitter snarare än efter den svampart som orsakar den. Här går vi igenom hur några av de vanligaste dermatomykoserna behandlas.
Använd antimykotiska läkemedel som flukonazol, ketokonazol, itrakonazol eller terbinafin för att behandla tinea capitis, en svampinfektion i hårbotten. Griseofulvin, som var det första effektiva orala läkemedlet mot svampinfektioner, används dock fortfarande i stor utsträckning. Lokal behandling är oftast verkningslös, men ett schampo som innehåller selen sulfid kan begränsa smittspridningen genom att minska antalet sporer som avges från hårbotten.
Eftersom själva håret är infekterat används samma systemiska antimykotika som vid tinea capitis. Terbinafin är särskilt effektivt mot skäggsvamp och botar ofta infektionen efter fyra veckors behandling. Raka skägget eller använd varma kompresser för att ta bort skorvor och rester.
Tinea cruris, ofta kallad ljumsksvamp, behandlas med lokala antimykotika ur allylamin- eller imidazolfamiljen. Omfattande eller envisa infektioner kan kräva systemisk antimykotisk behandling. Alla aktiva infektionshärdar bör behandlas samtidigt för att förhindra återinfektion från andra kroppsdelar.
Råda patienter med fotsvamp att torka hudvecken och områdena mellan tårna noggrant efter badning eller dusch, samt att använda en separat handduk för resten av kroppen. Fotsvamp kan behandlas med orala och/eller lokala antimykotiska läkemedel.
Vid lokaliserad ringorm på kroppen appliceras ett lokalt antimykotiskt medel direkt på det drabbade området samt minst 2 cm utanför lesionen, en till två gånger dagligen i minst två veckor, beroende på vilket preparat som används.
Kontakta alltid läkare om symtomen inte förbättras inom några veckor, eftersom rätt diagnos och val av behandling är avgörande för ett gott resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online