Lassa feber är en akut viral hemorragisk sjukdom orsakad av Lassavirus (Arenaviridae, enkelsträngat RNA). Endemiskt i Västafrika.
Överföring
- Primärt reservoar: Mastomys natalensis (multimammat råtta) – kronisk asymptomatisk utsöndring i urin/avföring.
- Mänsklig exponering: Aerosolisera avföring, kontaminerad mat/hushållsvaror, direkt kontakt.
- Människa-till-människa: Kroppsvätskor (blod, sekret) – sjukhusutbrott vanliga utan IPC.
- Sexuell överföring rapporterad (virus i semen månader efter återhämtning).
Kliniskt spektrum
- Lindrig (80%): Lågfeber, matthet, huvudvärk, myalgi – ofta odiagnostiserad.
- Svår (20%): Hög feber, faryngit, retrosternal smärta, kräkning, ansiktssvullnad, blödning (slemhinna, GI), pleuraerguss, encefalopati, chock, multiorganfailure.
- Graviditet: Hög dödlighet (3:e trimestern); fosterdöd >80%.
Diagnostik
- RT-PCR (blod, serum) – guldstandard.
- IgM/IgG ELISA (senare).
- Virusodling (endast BSL-4).
Behandling
- Ribavirin IV – mest effektiv om startad ≤6 dagar efter symtomdebut.
- Stödjande: vätske/elektrolythantering, blodprodukter, njurersättning.
Prevention
- Råttbekämpning, matförvaring, hygien.
- Strikt IPC i vård (VHF-förebyggande åtgärder).
- Inget godkänt vaccin; kandidater i utveckling.
Lassa feber förblir en försummad tropisk sjukdom med epidemipotential.
