Impotens, även kallad erektil dysfunktion, kan drabba män i alla åldrar och definieras som oförmågan att få eller bibehålla en tillräckligt fast erektion för samlag. Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse drabbar erektil dysfunktion mellan 15 och 30 miljoner män i USA. Tillståndet betraktas inte som en normal del av åldrandet. Impotens orsakas ofta av läkemedel, medicinska tillstånd eller psykologiska faktorer. Även om tillståndet kan kännas pinsamt är det i de flesta fall effektivt behandlingsbart.
Riskfaktorer för erektil dysfunktion inkluderar hög ålder – tillståndet drabbar upp till 80 procent av män som är 75 år eller äldre – samt kroniska sjukdomar, användning av vissa läkemedel, missbruk av alkohol eller droger, stress, ångest, depression, rökning, fetma, metabolt syndrom, långvarig cykling, skador på nerver eller ryggmärg samt operationer för prostata-, ändtarms- eller blåscancer.
Vanliga medicinska orsaker till impotens är diabetes, hjärtsjukdom, högt blodtryck, fetma, förträngda blodkärl, Parkinsons sjukdom, multipel skleros och Peyronies sjukdom. Enligt Mayo Clinic kan impotens ibland vara det första tecknet på dessa underliggande tillstånd. Enligt National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse utvecklar 35–50 procent av alla män med diabetes erektil dysfunktion.
Vissa läkemedel kan också bidra till problemet, bland annat blodtryckssänkande preparat, digoxin, cimetidin, antikolinergika och antihistaminer. Användning av tobak, alkohol eller narkotika kan dessutom försämra erektionsförmågan. Psykologiska orsaker som depression, ångest, stress, trötthet och konflikter i parrelationen spelar också en viktig roll.
Symtomen på erektil dysfunktion innefattar oförmåga att få erektion, att erektionen utvecklas långsamt eller att den inte blir tillräckligt fast för samlag eller onani. För att tillståndet ska klassificeras som erektil dysfunktion bör symtomen förekomma minst 25 procent av gångerna. Ett enstaka tillfälle av sviktande erektion är helt normalt, men återkommande besvär kan tyda på ett obehandlat medicinskt tillstånd som behöver utredas.
För att ställa diagnos vid impotens kan en fysisk undersökning, blodprov och en neurologisk utredning för att bedöma nervfunktionen behövas. Ett så kallat nattlig tumescens-test kan användas för att utvärdera förmågan att få erektion under sömnen, och bilddiagnostik som ultraljud ger information om blodflödet. Dynamisk infusionskavernosometri och kavernosografi (DICC) är ett specialiserat diagnostiskt test som används för att visualisera blodcirkulationen i penis.
Behandlingen av erektil dysfunktion kan bestå av läkemedel, behandling med prostaglandin E, testosteronersättning, vakuumapparater (penispumpor), kirurgi för att åtgärda blockerat blodflöde, penimplantat, psykologisk rådgivning samt sexterapi. Läkemedel mot erektil dysfunktion verkar genom att möjliggöra erektion som svar på sexuell stimulering. De kan dock inte kombineras med vissa andra läkemedel eller användas vid vissa medicinska tillstånd. Din läkare hjälper dig att hitta den bästa behandlingsvägen utifrån din specifika situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online