Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) har 11,8 procent av amerikanska kvinnor i åldern 15–44 år svårt att bli gravida eller att fullfölja en graviditet. American Pregnancy Association uppskattar att infertilitet drabbar cirka 10 procent av alla par i fertil ålder. Många av dessa söker sig till fertilitetsvård. Även om processen kan kännas överväldigande är flera av de första fertilitetstesterna helt standardiserade.
Den vanligaste definitionen av infertilitet är oförmågan att bli gravid efter ett års regelbundna försök, eller oförmågan att behålla en graviditet. Utifrån denna definition rekommenderar läkare att ett par försöker bli gravida i minst ett år innan en fertilitetsutredning påbörjas. Kvinnor över 35 år rekommenderas dock ofta att söka medicinsk hjälp redan efter sex månader, eftersom chansen att bli gravid minskar med åldern.
Att bli gravid – och att bibehålla graviditeten – beror på flera faktorer: produktionen av friska spermier hos mannen och friska ägg hos kvinnan; spermiers förmåga att fritt ta sig fram till ägget; förmågan att befrukta ägget; det befruktade äggets förmåga att fästa i livmoderslemhinnan; samt en godtagbar miljö för embryot att utvecklas i. Enligt Jones Institute for Reproductive Medicine (där det första barnet i USA föddes genom provrörsbefruktning) syftar en infertilitetsutredning till att testa var och en av dessa faktorer för att identifiera vilket eller vilka steg i processen som inte fungerar.
Innan specifika fertilitetstester påbörjas rekommenderar läkare att båda parter genomgår en allmän hälsokontroll för att utesluta fysiska sjukdomar eller infektioner som orsak till infertiliteten. Dessutom kan frågor om parets sexualvanor hjälpa till att avgöra om samlag har skett vid rätt tidpunkt i menstruationscykeln för att en graviditet ska kunna ske.
En spermielaboration är det första – och ofta enda – fertilitetstestet för den manliga partnern. Vid testet samlas sperma upp i ett provkärl och undersöks i mikroskop. Analysen fokuserar på antalet spermier samt deras form, kvalitet, rörlighet, vitalitet och framdrivning. Även spermatvolymen och förekomsten av främmande beståndsdelar (som vita blodkroppar som kan tyda på infektion) bedöms.
Fertilitetsutredningen för den kvinnliga partnern är mer omfattande. Kvinnan kan behöva mäta sin basala kroppstemperatur (morgontemperaturen) under flera månader för att avgöra om hon ägglossar. Receptfria ägglossningstester för hemmabruk är också ett alternativ.
Blodprov används för att mäta hormonhalter. Follikelstimulerande hormon (FSH), luteiniserande hormon (LH) och progesteron är några av de viktigaste komponenterna för att uppnå och bibehålla en graviditet, och analyseras vid specifika tidpunkter i menstruationscykeln. En initial utredning kan även innefatta en gynekologisk ultraljudsundersökning – eventuellt vid flera olika tidpunkter under cykeln – för att bedöma livmoderns och äggstockarnas tillstånd. Särskilt uppmärksammas tjockleken på livmoderslemhinnan och utvecklingen av äggblåsor (folliklar).
Om de första testerna inte kan fastställa orsaken till infertiliteten kan ytterligare utredning rekommenderas. För mannen kan kompletterande analyser av sperman visa om spermier kan tränga in i och befrukta ett ägg. En vävnadsbiopsi från testiklarna kan ge information om spermieproduktionen, och en ultraljudsundersökning kan identifiera blockeringar eller skador i de manliga könsorganens gångar. För kvinnan kan en hysterosalpingografi (HSG) – en röntgenundersökning av livmodern och äggledarna – upptäcka blockeringar. En laparoskopi, en mindre operation där läkaren tittar in i bukhålan, kan påvisa ärrvävnad, endometrios (onormal tillväxt av livmoderslemhinna utanför livmodern) eller andra skador i de kvinnliga reproduktionsorganen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online