Infertilitet drabbar varje år fler än sju miljoner kvinnor i USA och deras partners, enligt American Society for Reproductive Medicine. Organisationen definierar infertilitet som en sjukdom i reproduktionssystemet som försämrar kroppens förmåga att bli gravid. I de flesta fall, 85–90 procent, behandlas infertilitet med läkemedel eller kirurgi, medan cirka tre procent genomgår provrörsbefruktning (IVF).
Innan en behandling kan påbörjas beställs ofta tester för att fastställa orsaken till infertiliteten och välja rätt behandlingsmetod. Utredningen brukar inledas efter att ett par misslyckats med att bli gravida under ett års tid. De billigaste testerna kostar mellan 50 och 200 dollar och omfattar bland annat blodprov för kvinnan eller spermieanalys för mannen.
Mer omfattande undersökningar kan innefatta en hysterosalpingografi (HSG), där kontrastvätska leds genom äggledarna samtidigt som röntgen visar om det finns någon blockering, samt en endometrie biopsi. Dessa tester ligger vanligtvis mellan 200 och 1 000 dollar. De mest invasiva undersökningarna, hysteroskopi och laparoskopi, kan kosta 5 000 dollar eller mer.
Kostnaderna för fertilitetsbehandlingar varierar lika mycket som kostnaderna för testerna. Läkemedel som Clomid kan kosta mellan 30 och 75 dollar per månad. Injektioner kostar i genomsnitt 2 700 dollar per månad men kan gå upp till 4 000 dollar. Patienter som tar läkemedel behöver dessutom övervakas regelbundet med blodprov och fysiska undersökningar, vilket ger ytterligare kostnader.
Artificiell insemination kostar vanligtvis mellan 200 och 500 dollar per försök, medan provrörsbefruktning i genomsnitt ligger på 12 500 dollar per cykel.
Vid IVF har kvinnor under 35 år ungefär 37 procents chans att lyckas. Artificiell insemination har en framgångsgrad på 10–20 procent och kräver ibland flera månaders försök. Clomid uppvisar hög framgång när det gäller ägglossning – 40–80 procent av kvinnorna som använder läkemedlet börjar ägglossa – men detta garanterar inte ett graviditet.
Många försäkringsbolag täcker kostnaderna för utredning av fertilitetsproblem, exempelvis blodprov och HSG. I dessa fall behöver patienten endast betala sin egenandel. Vissa försäkringsbolag täcker kostnaden för fertilitetsläkemedel men inte själva ingreppen, vilket innebär att patienten får stå för hela kostnaden ur egen ficka. I sådana situationer är det klokt att fråga om rabatt erbjuds vid direktbetalning.
Det finns flera alternativ som kan hjälpa till att hantera behandlingens kostnader. Utöver att ta ett privatlån erbjuder vissa organisationer paketpriser för IVF samt återbetalningsgaranti om behandlingen inte lyckas. En lista över organisationer och finansieringsalternativ finns på Resolve.org, en webbplats som ägnas åt att hjälpa personer som lider av infertilitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online