Masters & Johnsons fyrafasmodell (1966) – Uppdaterad med nutida neurovetenskap
1. Begär / Intressefas (Tillagd av Kaplan, 1979)
- Motivationell tillstånd utlöst av signaler (interna: hormoner, tankar; externa: partner, kontext).
- Dopamin (mesolimbisk), testosteron, östrogen driver sökbeteende.
- Responsivt begär (upphetsning → begär) vanligt, särskilt kvinnor; inte dysfunktion.
2. Upphetsningsfas (Excitation)
- Vaskulär kongestion: Genital erektion (klitoris/penis), vaginal lubrication (transudat), brösteerektion, sexflöde.
- Autonom: Sympatisk ↑ HR, BT, RR; myotoni (muskelspänning).
- Neurokemi: NO/cGMP medierar vaskulär smuskelavslappning; dopamin, oxytocin, noradrenalin förstärker.
3. Plattåfas
- Uppehållen hög upphetsning; orgasmisk plattform bildas (yttre tredjedel vaginal kongestion).
- Hjärtfrekvens 100–175 slag/min; BT ↑; andning ↑; muskelspänning topp.
- Förejakulat (Cowpers körtlar) kan innehålla spermier.
4. Orgasmfas
- Beckengolvskontraktioner: 0,8-sek intervaller × 3–15 (livmoder, analsfinkter, bulbocavernosus, ischiocavernosus).
- Ejakulation (man): Emission (sympatisk) → expulsering (somatik).
- Kvinnlig ejakulation / squirting: Distinkta fenomen (Skene-körtlar vs. blåsa).
- Neuroendokrin svällning: Oxytocin (bindning), prolaktin (mättnad/refraktär), endorfiner (analgesi/eufori), serotonin (humör).
5. Resolutionsfas
- Vaskulär kongestion avtar (5–30 min); myotoni släpper.
- Refraktär period (man): Prolaktin-medierad; variabel (minuter–timmar); kortare med ålder, nyhet, låg prolaktin.
- Kvinnlig kapacitet: Multipel orgasmer möjliga; ingen obligatorisk refraktär period.
- Postkoital dysfori (PCD): Tillfällig ledsenhet/tårar ~5–10 % (hormonellt fall, psykologiskt).
Individuell variabilitet
- Icke-linjär, överlappande faser; begär kan uppstå vid vilken punkt som helst.
- Kontext (relationskvalitet, stress, trötthet, trauma, läkemedel, hormoner) modulariserar varje fas.
- Asexualitet: lågt/frånvarande sexuellt dragningskänsla; inte en störning.
Klinisk relevans
Sexuell dysfunktion definieras av fas-specifikt lidande (DSM-5). Utredning inkluderar medicinsk, psykologisk, relationskulturella faktorer. Behandling: psykoedukation, sensate focus, farmakoterapi (PDE5i, flibanserin, bremelanotide), beckenfysioterapi, part terapi.
