Lutad livmoder under graviditet och förlossning – vad behöver du egentligen oroa dig för?

Kan man föda barn tryggt med en lutad livmoder?

Den korta svaret är: ja, i nästan alla fall. En lutad livmoder, även kallad retroverterad livmoder, är en helt vanlig anatomisk variation som förekommer hos cirka 20–30 procent av alla kvinnor. Den innebär att livmodern lutar bakåt mot ändtarmen istället för framåt mot urinblåsan. För de allra flesta kvinnor påverkar detta varken möjligheten att bli gravid, genomföra en normal graviditet eller föda barn vaginalt.

Risken att dö i samband med förlossningen ökar inte av en lutad livmoder. I de fåtal fall där komplikationer uppstår hanteras de rutinmässigt inom modern förlossningsvård, och överlevnadschanserna för både mor och barn är utmärkta.

Möjliga besvär och komplikationer under graviditeten

Även om de flesta graviditeter med en lutad livmoder är helt problemfria, kan vissa kvinnor ha något större risk att drabbas av följande besvär:

• Urininkontinens – tryck från livmodern mot blåsan kan orsaka läckage, särskilt i slutet av graviditeten.
• Ryggvärk – livmoderns position kan belasta ländryggen extra.
• Bäckenvärk – smärta i bäckenregionen, ofta i takt med att livmodern växer.
• För tidiga värkar – något förhöjd risk för att värkarbetet startar innan fullgången tid.
• Placenta previa – moderkakan sitter lågt och täcker delar av eller hela livmodermunnen.
• Sätespresentation – barnet ligger med stjärten eller fötterna nedåt i stället för huvudet.
• Kejsarsnitt – kan bli nödvändigt om barnet inte roterar korrekt i förlossningskanalen.

Vad händer efter förlossningen?

I de flesta fall återgår livmodern till sin normala framåtlutade position inom några veckor efter förlossningen, när de graviditetshormoner som mjukat upp ligamenten minskar. Om livmodern förblir bakåtlutad efter förlossningen är detta i regel ofarligt, men det kan vara värt att nämna vid gynekologiska kontroller.

När bör du söka vård?

Kontakta din barnmorska eller förlossningsavdelningen om du upplever kraftig buksmärta, rikliga blödningar, minskade fosterrörelser eller tecken på för tidigt värkarbete. Regelbundna kontroller inom mödrahälsovården gör att eventuella komplikationer upptäcks och åtgärdas i god tid.