Många tror att en kvinna som har genomgått sterilisering – ofta kallat "bundna slangar" eller tubaligatur – inte kan fungera som surrogatmamma. Sanningen är dock mer nyanserad än så, och svaret beror på vilken typ av surrogatmödraskap det handlar om.
Tubaligatur är ett kirurgiskt ingrepp där äggledarna skärs av, knyts ihop eller blockeras permanent. Äggledarna är de kanaler genom vilka äggen normalt vandrar från äggstockarna till livmodern. När de blockeras kan spermier inte nå fram till ägget, vilket gör en naturlig graviditet i praktiken omöjlig.
Ja, i många fall. Vid så kallad gestationell surrogatmödraskap används provrörsbefruktning (IVF). Ett embryo skapas med den tilltänkta mammans – eller en donators – ägg samt den tilltänkta pappans – eller en donators – sperma. Embryot placeras sedan direkt in i surrogatmoderns livmoder.
Eftersom embryot aldrig passerar genom äggledarna spelar det ingen roll att dessa är blockerade. Livmodern påverkas inte av ingreppet och kan fullt ut bära en graviditet. Det är därför inte alls ovanligt att surrogatmödrar själva har genomgått sterilisering – det ger dem skydd mot egna oönskade graviditeter, samtidigt som de kan hjälpa ett annat par att uppfylla sin dröm om barn.
Skulle kvinnan istället delta i traditionell surrogatmödraskap – där hon använder sitt eget ägg och blir gravid på naturlig väg eller genom insemination – skulle hennes bundna äggledare göra detta omöjligt. Ägget kan helt enkelt inte ta sig från äggstocken till livmodern.
En kvinna med bundna äggledare kan inte bli gravid på naturligt sätt, men hon kan mycket väl agera gestationell surrogatmamma genom IVF. Embryot förs då direkt in i livmodern utan att passera äggledarna, vilket gör att steriliseringen inte utgör något hinder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online