Nuvarande medicinska bevis stöder inte en kausal koppling mellan provokerad abort och ökad risk för framtida missfall.
Viktiga punkter
- Storskaliga studier (inklusive systematiska översikter och kohortstudier) visar konsekvent att en historia av en eller flera provokerade aborter – oavsett om de är medicinska eller kirurgiska – inte oberoende ökar risken för efterföljande spontanabort (missfall).
- Konfundrerande faktorer som avancerad moderns ålder, underliggande sjukdomar, livmodersanomalier eller rökning kan påverka både beslutet om abort och missfallrisk, men abortet i sig är inte orsaken.
- Säker abortvård utförd av utbildad personal med evidensbaserade metoder (medicinsk abort med mifepriston/misoprostol eller kirurgisk aspiration) har mycket låga komplikationsrater och påverkar inte framtida fertilitet.
När du ska diskutera med en vårdgivare
Om du har upplevit återkommande gravitetsförlust (två eller fler missfall), konsultera en reproduktionsspecialist för utredning av potentiella underliggande orsaker (genetiska, hormonella, anatomiska, immunologiska), oavsett aborthistorik.
Pålitliga källor: American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG), Världshälsoorganisationen (WHO) och stora kohortstudier (t.ex. dansk nationell registerdata).
