
Munstyckskvävning uppstår när flödeshastigheten i munstyckets trängsta del – den så kallade halsen – når ljudhastigheten. När detta inträffar har munstyckets kritiska tryckförhållande uppnåtts, vilket innebär att massflödet genom munstycket inte kan ökas ytterligare genom att höja trycket uppströms.
Kvävning kan i princip ske i alla typer av munstycken, men är vanligast i konvergerande munstycken, det vill säga munstycken vars tvärsnitt minskar i flödesriktningen. I ett konvergerande munstycke ökar hastigheten när tvärsnittet minskar, samtidigt som trycket sjunker. Ju närmare hastigheten kommer ljudhastigheten, desto snabbare sjunker trycket, vilket gör att Mach-talet – förhållandet mellan flödeshastighet och ljudhastighet – stiger. När Mach-talet når 1 sägs munstycket vara kvävt.
Det kritiska tryckförhållandet för ett munstycke är kvoten mellan trycket i munstyckets hals och trycket uppströms vid det tillfälle då kvävning inträffar. Förhållandet bestäms av gasens specifika värmeförhållande. För en ideal gas ges det kritiska tryckförhållandet av följande formel:
PRc = [(k+1)/2]^(k/(k-1))
där:
För luft är det specifika värmeförhållandet ungefär 1,4, vilket ger ett kritiskt tryckförhållande på cirka 0,528. Det innebär att trycket i munstyckets hals måste sjunka till drygt hälften av det uppströms trycket innan munstycket blir kvävt.
Kvävning kan få flera olika konsekvenser för flödet genom ett munstycke:
Sammanfattningsvis är munstyckskvävning ett viktigt fenomen att ta hänsyn till vid dimensionering av munstycken och ledningssystem. Genom att känna till gasens egenskaper och systemets tryckförhållanden går det att förutse när kvävning inträffar – och därmed undvika onödiga prestandaförluster, bullerproblem och mekaniskt slitage.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online