DMARD (disease-modifying anti-rheumatic drugs) är en grupp läkemedel som används för att behandla reumatoid artrit (ledgångsreumatism) samt andra autoimmuna sjukdomar, bland annat ankyloserande spondylit (Bechterews sjukdom), lupus och psoriasisartrit. Till skillnad från många andra behandlingar för dessa tillstånd påverkar DMARD själva sjukdomsförloppet och kan förebygga eller minska ytterligare skador på kroppen. DMARD utgör ingen enhetlig läkemedelsklass i farmakologisk mening, men behandlas ofta som en sådan när de används vid autoimmuna sjukdomar.
DMARD används oftast som andrahandsbehandling, när förstahandsbehandlingar som högdos acetylsalicylsyra (aspirin) och NSAID-preparat inte ger tillräcklig lindring. Autoimmuna sjukdomar uppstår när immunförsvaret angriper kroppens egna friska celler, och DMARD fungerar genom att modifiera immunsvaret så att kroppen slutar skada sig själv. Vid vissa autoimmuna sjukdomar, särskilt lupus, kan DMARD sättas in redan i samband med diagnosen. Det beror på att risken för organskador vid lupus och vissa andra sjukdomar är så stor att fördelarna motiverar behandlingen även när symtomen inte är särskilt svåra. Beroende på vilket DMARD som förskrivs kan NSAID-behandling fortsätta parallellt under behandlingstiden.
Flera olika DMARD används vid autoimmuna sjukdomar, och de flesta är helt skilda läkemedel. Guldsalter har använts mot reumatoid artrit i över ett halvt sekel – effekten upptäcktes ursprungligen när en patient behandlades för tuberkulos och istället märkte att artriten förbättrades. Penicillamin är trots namnet inte ett antibiotikum utan ett immunmodulerande läkemedel. Hydroxyklorokin (Plaquenil) är ett malariamedicin som också fungerar som DMARD; det är populärt tack vare sin relativt låga risk för allvarliga biverkningar. Metotrexat räknas som det mest effektiva DMARD och förskrivs ofta vid reumatoid artrit; det används även vid bröstcancer. Sulfasalazin används främst vid inflammatorisk tarmsjukdom, men har också visat viss effekt vid reumatoid artrit.
DMARD ger vanligen betydande symtomlindring och bromsar utvecklingen av autoimmuna sjukdomar, men fullständig remission kan inte förväntas hos de flesta patienter. De flesta DMARD hjälper mellan 30 och 50 procent av patienterna, vilket innebär att det ofta krävs flera försök innan man hittar ett preparat som fungerar bra och har hanterbara biverkningar. Med undantag för metotrexat tar DMARD normalt fyra till sex månader innan de ger märkbar lindring. Metotrexat verkar betydligt snabbare och lindrar ofta symtomen inom några veckor. Läkemedlet kan dock ge allvarliga biverkningar och orsakar nästan alltid missfall hos kvinnor som använder det tidigt under graviditeten.
Alla DMARD antas verka på ungefär samma sätt – genom att hämma funktionen hos vita blodceller som på grund av ett felaktigt immunförsvar angriper frisk vävnad. DMARD är förknippade med många olika biverkningar, varav flera kan vara allvarliga. Eftersom DMARD stör immunsystemet medför de flesta av dem en ökad risk för infektioner och svårare infektionsförlopp. Andra biverkningar som delas av två eller flera DMARD är munsår, kräkningar, illamående, diarré och leverskador. Hydroxyklorokin är det DMARD som minst sannolikt orsakar besvärande biverkningar, och därför är det ofta det första preparatet av denna typ som prövas.
DMARD tas som underhållsläkemedel, vilket innebär att de intas enligt ett fast schema under obestämd framtid. De flesta som behöver DMARD vid autoimmuna sjukdomar får fortsätta medicineringen resten av livet, eller tills den ersätts av ett ännu kraftfullare läkemedel mot svårare symtom. Doseringsschemana varierar kraftigt – från upp till fyra gånger dagligen (hydroxyklorokin) till en gång per vecka (metotrexat).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online