Tjocktarmen är en central del av matsmältningssystemet och består av flera tydligt avgränsade regioner samt ett antal karaktäristiska anatomiska landmärken. Här går vi igenom dem i tur och ordning.
Blindtarmen utgör tjocktarmens allra första avsnitt och ligger i högra iliacalgruben (fossa iliaca). Det är här som tunntarmen övergår i tjocktarm.
Den stigande delen sträcker sig från blindtarmen upp till flexura hepatica och ligger längs bukens högra sida.
Denna krökning ligger precis under levern och markerar punkten där colon ascendens svänger och övergår i det tvärgående kolon.
Colon transversum löper horisontellt tvärs över buken, från flexura hepatica till flexura lienalis.
Krökningen ligger under mjälten och är platsen där det tvärgående kolon böjer av nedåt och blir till colon descendens.
Den fallande delen sträcker sig från flexura lienalis ner till bäckenranden och ligger längs bukens vänstra sida.
Sigmoidkolon är den S-formade delen av tjocktarmen som ligger i bäckenet och leder vidare till ändtarmen.
Rektum utgör tjocktarmens sista avsnitt och sträcker sig från colon sigmoideum till analöppningen.
En slutmuskel som styr passagen av tarminnehåll från ileum (krumtarmens sista del) in i blindtarmen. Klaffen sitter vid övergången mellan ileum och cecum.
Små, fettfyllda bihang som hänger från kolons yttersida. De är mest framträdande vid colon sigmoideum.
Tre längsgående muskelband som löper längs hela kolon: taenia libera, taenia mesocolica och taenia omentalis.
De karakteristiska utbuktningar som bildas mellan taeniae coli och som ger kolonet dess fickiga utseende.
Halvmånformade veck i slemhinnan inne i kolonets vägg.
En öppning bakom omentum minus som förbinder bursa omentalis (den mindre buksäcken) med den övriga bukhålan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online