Multipel skleros (MS) är en autoimmun sjukdom som angriper det centrala nervsystemet, vilket består av hjärnan, ryggmärgen och synnervarna. Sjukdomen drabbar kvinnor dubbelt så ofta som män, och den exakta orsaken är okänd. MS diagnostiseras oftast i tidig vuxenålder, och de flesta fallen upptäcks mellan 20 och 50 års ålder. Enligt National Multiple Sclerosis Society kan sjukdomen dock även debutera under tonåren eller till och med i tidig barndom. Det finns behandlingar som bromsar och lindrar sjukdomen, men idag finns inget botemedel.
Hos personer med multipel skleros attackerar immunförsvaret nervcellerna, neuronerna, i hjärnan och/eller ryggmärgen. Neuroner består av en cellkropp som tar emot impulser från andra nervceller och producerar nya impulser, samt ett axon som är fäst vid cellkroppen och leder impulserna vidare till andra neuroner. All nervvävnad i kroppen, inklusive hjärnan och ryggmärgen, fungerar genom denna kommunikation mellan nervceller.
Många neuroner har flera lager av ett protein- och fettämne som omger axonen – detta ämne kallas myelin. Neuroner med myelin kallas "myeliniserade", och myelinet som omger axonen utgör en myelinskida. Myelinskidan skyddar axonet. Hos en person med MS angriper immunförsvaret myelinskidorna, vilket bildar ärr eller plack som också kallas skleroser. Nedbrytningen av myelin stör och kan så småningom helt förstöra neuronens förmåga att skicka signaler till andra nervceller. Ärrvävnaden är permanent, och skadade neuroner kan inte repareras. När ett område i hjärnan, ryggmärgen eller synnerven innehåller neuroner som inte längre kan kommunicera ordentligt, fungerar den delen av nervsystemet inte som den ska.
Symtomen vid MS varierar från person till person och beror på många faktorer, bland annat vilka delar av centrala nervsystemet som skadas. Vanliga symtom är synproblem, svaghet, trötthet samt domningar eller stickande känslor i olika delar av kroppen, så kallade parestesier.
Enligt National Multiple Sclerosis Society uppger cirka 55 procent av alla med MS att de någon gång under sjukdomsförloppet haft "kliniskt betydelsefull" smärta, och smärta vid MS är ungefär dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män. Smärtan kan vara akut eller kronisk, och kan vara neuropatisk – vilket innebär att den orsakas av felaktigt fungerande nervceller – eller ha en annan orsak.
Trigeminusneuralgi är en typ av akut neuropatisk smärta. Den är uppkallad efter trigeminusnerven, som ansvarar för känseln i ansiktet. Smärtan är skarp och huggande och sitter på ena sidan av ansiktet till följd av skada på trigeminusnerven, och den kan vara mycket intensiv. Ibland är trigeminusneuralgi ett av de första symtomen på MS. Eftersom smärtan sitter i ansiktet förväxlas den ibland med tandvärk.
L'Hermitte's tecken (uttalas "lärmit") är en kortvarig, plötslig känsla av elchock, brusning eller smärta som strålar ned genom kroppen när man böjer nacken framåt. Det är en form av parestesi, det vill säga en onormal känselförnimmelse. Fenomenet kan kopplas till flera olika tillstånd, bland annat cervikal spondylos, artrit, tumörer eller perniciös anemi. Vid MS beror det på skada på halsryggen och klassificeras som neuropatisk smärta. Cirka två tredjedelar av alla med MS upplever L'Hermitte's tecken någon gång under sjukdomen.
Personer med MS kan också uppleva stickningar, brännande känsla, värk eller "girdling" – ett ibland smärtsamt bandliknande tryck runt kroppen. Läkare kallar dessa symtom dysestesier, vilket betyder en obehaglig onormal känselförnimmelse. Dysestesierna är neuropatiska och kan vara både akuta och kroniska. Även om det är ovanligt kan neuropatisk smärta ibland följa med opticusneurit och ge smärta när ögat rör sig, enligt Multiple Sclerosis Society of Scotland.
En del smärta vid MS är inte neuropatisk. Exempel är smärta orsakad av muskelspasticitet, eller ryggvärk beroende på den nedsatta rörlighet som vissa med MS upplever. Även om denna smärta är lika verklig och viktig som neuropatisk smärta, ser behandlingen annorlunda ut.
Även om MS inte kan botas finns det behandlingar. Vissa behandlingar kan påverka sjukdomsförloppet eller bromsa progressionen. Andra behandlingar kan lindra MS-symtom, inklusive neuropatisk smärta.
Neuropatisk smärta svarar dåligt på de läkemedel som används mot andra typer av smärta, exempelvis smärta efter en skada, och därför måste läkare använda en annan strategi. Trigeminusneuralgi behandlas ofta med antiepileptiska läkemedel som karbamazepin (Tegretol) eller fenitoin (Dilantin). Vid L'Hermitte's tecken kan läkare förskriva ett antiepileptiskt läkemedel eller en mjuk halskrage om symtomet är tillräckligt besvärande för att störa vardagen. Dysestesier som brännande känsla, värk eller girdling behandlas ofta med antiepileptikum gabapentin (Neurontin) eller det antidepressiva läkemedlet amitriptylin. Duloxetin (Cymbalta), som inte är specifikt godkänt för MS, har godkänts för behandling av diabetisk neuropati och kan därför även hjälpa mot neuropatisk smärta vid MS. Antidepressiva lindrar neuropatisk smärta genom att förändra hur hjärnan reagerar på smärtsignalerna från de skadade nervcellerna. Läkemedlet pregabalin (Lyrica), som FDA godkände 2004 för neuropatisk smärta vid diabetes och fibromyalgi, kan också hjälpa vissa MS-patienter. Dysestesier behandlas ibland också utan läkemedel, exempelvis med kompressionsstrumpor eller varma kompresser på det drabbade området. Paracetamol kan dessutom ibland lindra smärtan vid dysestesier, enligt National Multiple Sclerosis Society.
Icke-neuropatisk smärta vid MS kräver andra behandlingar. Smärta från muskelspasticitet kan behandlas med baklofen (Lioresal) eller tizanidin (Zanaflex), antiinflammatoriska läkemedel som ibuprofen, eller stretchövningar. Ryggvärk orsakad av nedsatt rörlighet kan behandlas med ultraljud, fysioterapi eller värme.
Vissa MS-symtom, som svaghet eller gångsvårigheter, kan vara uppenbara för omgivningen, men smärta är ett osynligt symtom. En person som lider av kronisk, försvagande smärta kan se "helt frisk" ut men må mycket dåligt och ha svårt att fungera i vardagen. Det är därför viktigt att personer med MS som upplever smärta pratar med sina nära och kära om hur de mår, så att de kan erbjuda stöd. Kronisk smärta kan också påverka förmågan att arbeta eller utföra andra aktiviteter och orsaka stort känslomässigt lidande. Många finner det hjälpsamt att prata om sin situation – din lokala MS-förening kan informera dig om stödgrupper i ditt område.
Det är mycket viktigt att berätta för din läkare om alla symtom du upplever, inklusive smärta. Läkare har många olika möjligheter att hjälpa dig, och att be om hjälp är varken att gnälla eller ett tecken på svaghet. Om en behandling som din läkare förskrivit inte fungerar, säg till så att hen kan prova något annat. National Multiple Sclerosis Society rekommenderar även multidisciplinära smärtkliniker för personer med MS som har kronisk smärta; dessa kliniker kan erbjuda olika behandlingsformer som läkemedel, fysioterapi, samtalsterapi och alternativa behandlingar.
En förändring av befintliga symtom eller uppkomsten av nya symtom vid MS kan ibland tyda på en förändring i sjukdomsförloppet eller en biverkning av läkemedel. Kontakta alltid din läkare om dina symtom förändras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online